Permafrost, metan och koldioxid

Det är en fördel att känna till begreppet växthusgaser, vilka de är och hur de verkar. Om du behöver läsa på eller repetera så finns material i länkarna 4 – 8 under strecket.

Kontinentalsockeln och land som omger Arktiska Oceanen har under årtusenden dominerats av permafrost, ständig tjäle. Biologisk aktivitet, djur och växter av olika slag, begravdes i och under snö och is som innebar istider.

Liv som vi känner det kräver kolföreningar, både som byggstenar och drivmedel. I och under permafrosten finns därför stora mängder kol som frigörs när isen smälter. Där finns även mängder av mikroorganismer, anaeroba såväl som aeroba. De anaeroba har en metabolism som fungerar utan syre som de aeroba kräver. När isen smälter och frigör de lagrade kolföreningarna kommer anaerob metabolism att producera metan, CH₄ medan aerob resulterar i koldioxid, CO₂.

Metanmolekylen har initialt en enormt stark växthuseffekt men oxideras (reagerar med syre) efter kanske 10-20 år och bildar då koldioxid med en närmast oändlig livstid i atmosfären om inte den ”sugs upp” i hav eller växtlighet. (Se även sista länken nedan.)