Blottlägga felaktigheter, en handbok

Misinformation can do damage

Misinformation is false information that is spread either by mistake or with intent to mislead. When there is intent to mislead, it is called disinformation. Misinformation has the potential to cause substantial harm to individuals and society. It is therefore important to protect people against being misinformed, either by making them resilient against misinformation before it is encountered or by debunking it after people have been exposed.

Misinformation can be sticky!

Fact-checking can reduce people’s beliefs in false information. However, misinformation often continues to influence people’s thinking even after they receive and accept a correction—this is known as the “continued influence effect” 1. Even if a factual correction seems effective—because people acknowledge it and it is clear that they have updated their beliefs—people frequently rely on the misinformation in other contexts, for example when answering questions only indirectly related to the misinformation. It is therefore important to use the most effective debunking approaches to achieve maximal impact.

Prevent misinformation from sticking if you can

Because misinformation is sticky, it’s best preempted. This can be achieved by explaining misleading or manipulative argumentation strategies to people—a technique known as “inoculation” that makes people resilient to subsequent manipulation attempts. A potential drawback of inoculation is that it requires advance knowledge of misinformation techniques and is best administered before people are exposed to the misinformation.

Debunk often and properly

If you cannot preempt, you must debunk. For debunking to be effective, it is important to provide detailed refutations 2, 3. Provide a clear explanation of (1) why it is now clear that the information is false, and (2) what is true instead. When those detailed refutations are provided, misinformation can be “unstuck.” Without detailed refutations, the misinformation may continue to stick around despite correction attempts.

Klicka för att komma åt DebunkingHandbook2020.pdf

Så tvivel och skörda förnekelse

Anta att någon vill marknadsföra en åsikt som saknar stöd i verkligheten samt motsägs av fakta och vetenskapligt belagda förklaringar [1]. Hur ska man gå till väga?

På 50-talet och framåt debatterades hälsorisker av tobaksrökning mycket intensivt. Tobaksindustrin [2] kände, via egen forskning, mycket väl till dessa sedan tidigare men stora pengar stod på spel så det gällde att välja taktik. Att rakt av förneka hälsoriskerna var inget framkomligt alternativ, alltför många fakta talade emot.

Ett framgångsrikt alternativ blev att ifrågasätta fakta och deras bakgrund. Man sådde frön av tvivel och i den stora massan grodde tillräckligt många för att skapa aktiva förnekare. I dagens Internetmiljö är det måttligt svårt att nå ut med nästan vilka stolleidéer som helst, lättare ändå om man använder ord som kvant-nånting, Tesla, energier, frekvenser och vibrationer.

Några som är väl övade i att vränga och kränga är reklamfolk, marknadsförare och lobbyister. Förse dem med en slatt pengar för att övertyga till exempel läkare att ställa upp i förledande annonser för tobak så kan de göra underverk med försäljningen.

Förnekare i ett ämne har ofta inte kunskapsresurser eller ens vilja att förstå. De som har ena eller båda kan likafullt undertrycka dem och istället satsa på att tjäna pengar under sin livstid. Som död kan man inte skämmas.

https://news.slashdot.org/story/20/09/21/0456214/from-climate-change-to-the-dangers-of-smoking-how-powerful-interests-made-us-doubt-everything


[1] En vetenskapligt belagd förklaring kallas teori och är den högsta/bästa nivån av kunskap givet de senaste relevanta rönen. För den skull är en teori inte en absolut och ofelbar sanning. Om och när nya fakta tillkommer kan och kommer teorin att falla eller justeras till bättre ‘passform’. De som använder ordet teori som en ersättning för hugskott eller fundering har inte greppat ordets verkliga innebörd och bör betraktas med tillbörlig misstänksamhet.

[2] Podcastserie från BBC Radio 4 om tobaksindustrins taktik att undertrycka risker. How They Made Us Doubt Everything https://www.bbc.com/news/stories-53640382

Informationsöverbelastning?

Bilden härunder är avsiktligt manipulerad för att dränka hjärnan med överflödsinformation. Jag antar att få (inklusive jag själv) vid en första anblick ser de två cirklarna.

Bilden från Reddit https://i.reddit.it/zehugcf2bp851.jpg

Av olika skäl är vi duktiga att se mönster även där de egentligen inte finns eller är irrelevanta. Naturvetenskaper sträver mot att sortera bort det irrelevanta och ställa samman modeller (teorier) som destillerar fram samband mellan parametrar och deras utfall.

Konturerna på de individuella smådelarna i bilden är lite suddiga och det mörka fältet driver lite mellan konsekutiva elementen. Detta återspeglar att mätvärden som ligger till grund för en modell alltid har en viss oprecision medan fläckarnas stora antal i kombination med ett repetitivt mönster ger ett intryck av betydelse som de i själva verket inte har.

Som jag ser det är bilden en god illustration av att konspiratoriker och pseudovetenskapare inte klarar att sortera bort det irrelevanta och fokusera på väsentligheter. Hjärnan blir överbelastad.

Det finns många sätt att försäkra sig om att bilden visar två koncentriska cirklar. Bilda ett litet hål (gärna mindre än på bilden) mellan tre fingrar och titta på bara något tiotal fläckar i taget. Följ dem sedan runt och försäkra dig om att cirklarna inte ormar sig runt och i varandra som första anblicken antyder. Vet du då att de är ‘perfekta cirklar’? Nej, det kräver ytterligare mätningar men du har åtminstone reducerat mönstret till något hanterbart, i vetenskapliga sammanhang innebär det att man förkastar det bilden inte visar.

I lite mer komplicerade sammanhang innebär det att källkritiska har större chans att undvika att bli lurad upp på läktaren av medvetet (eller omedvetet) oärliga.

Vetenskap vs. pseudovetenskap

Sabine Hossenfelder

Naturvetenskaper samlar data, vanligen långt fler än vi kan överblicka. Ur dessa försöker vi extrahera grundläggande samband som utsätts för många tester för att se om hypoteserna är robusta. Med dessa och annan kunskap byggs teorier som i sin tur testas grundligt. Om befintliga eller nya (relevanta) data inte passar samman med hypoteser, etablerad kunskap och/eller teorin backar man ett eller flera steg och tar reda på var och hur man ‘gick fel’.

Om felet är hanterbart justeras hypotes/teori och går igenom en ny räcka tester.

Om du känner dig osäker på ett ‘skumt’ påstående så kan det vara till hjälp att ha lyssnat till Sabine Hossenfelder, en eller flera gånger.