Under sommaren bildas virvelstormar (tropiska cykloner) utanför Afrika som färdas västerut över Atlanten. De som inte är snabba och energirika nog böjer av norrut innan de når Karibien och kan ända som regn, blåst och allmänt deprimerande väder över Nordatlanten och de Brittiska öarna.
Där de når varmare vatten (>26°C) matas orkanen med vattenånga och rörelseenergi. Om värmen når avsevärda djup, 100 meter eller mer, är den tillgängliga energin enorm, orkanen växer och förorsakar översvämningar, skyfall och skador där den passerar.
Några passerar in över Mexikanska Golfen där varma havsströmmar smiter in mellan norra Sydamerika och den Karibiska övärlden och ökar energitillgången ytterligare. Bilden visar vattnets energi i kilojoule per kvadratcentimeter [1] där värden >90 är förknippade med orkaners tillväxt. Bilden till vänster är från den 17 maj 2021, den till höger från samma datum 2022.
[1] Det lite udda måttet kJ/cm2 tar hänsyn till både ytvattnets temperatur samt den värmeenergi som finns lagrad djupare ner, se andra stycket ovan.
Ur min synvinkel, kanske inte din... 