Antalet döda i covid-19 på äldreboenden har upprört både politiker och experter och tagits som en intäkt för att Sverige misslyckats med att skydda de äldsta och sköra. Men enligt Thomas Lindén på Socialstyrelsen är dödstalen på särskilda boenden inte uppseendeväckande mycket högre än under en vanlig influensasäsong. https://www.gp.se/nyheter/sverige/liknande-dödstal-på-äldreboenden-varje-år-1.28328747
En gång i tiden fanns pensionärsbostäder och ålderdomshem. Idag talar vi om äldre– och särskilda boenden men för att kvala in där ska man vara rejält ankommen av fysiska eller psykiska problem. Idag, på radion, hörde jag att en problematisk grupp smittspridare är dementa men rörliga personer. De vandrar runt och söker kontakt med andra och med nuvarande regler kan man göra föga för att hindra dem.
Det har kommit kritik från flera håll mot att covidsmittade på äldreboenden inte förflyttas till sjukhus och får mer avancerad vård eller intensivvård och därför dör i onödan. Tidigare i veckan sade Yngve Gustafson, professor i geriatrik vid Umeå universitet, till TT att den palliativa vård som ges på äldreboenden är att likna vid dödshjälp.
Avancerad intensivvård, särskilt långvarig i respirator, är ingen sinekur. Tillgång till syrgas för att häva (känsla av) kvävning är självklart men även det kräver utbildning av personal för att vara säker.
Något jag inte sett diskuteras: Hur lång återstående livstid förväntas den genomsnittlige ‘kunden’ som hamnar på ett boende ha? Märk väl att jag talar om antalsmässigt många personer, inte enskilda individer.