Jordens energibalans

Solen fyller Jordens behov av energi. För att ”vi” inte ska överhettas avger Jorden värme till rymden. Sedd i mänsklig skala är Jorden stor, har en atmosfär med en liten volymdel som verkar isolerande (växthusgaser) samt roterar ett varv per dygn. Det innebär att solstrålningen inte steker ena sidan medan den andra djupfryses. Jämför med data om Merkurius under strecket.

Vi lever i en balans mellan solens värme och rymdens kyla. Utan atmosfär skulle medeltemperaturen på Jorden vara ungefär densamma som på Månen, -18°C, då sannolikt en isboll, vilket mycket väl kan ha inträffat i en avlägsen forntid. Till all lycka är medeltemperaturen betydligt behagligare +15°C.

Differensen är 33°C och ökar, inte mycket under en mänsklig livstid men det är extremt själviskt att bara ta hänsyn till sitt eget liv när framtida generationer står på spel. Det finns många uppskattningar om vad som kan ske framöver men få eller ingen ligger under en temperaturökning* i slutet av detta århundrade om 1,5°C, temperaturdifferensen ökar med 1,5/33 = 4,5%. Mer realistiska/pessimistiska temperaturökningar är 2-4°C, diffen ökar då till mellan 6 och 12%.

Videon är sedan oktober 2017 men de oönskade effekterna har, som jag ser det, fortsatt.

Merkurius har i princip ingen atmosfär, och yttemperaturen varierar mellan –173 grader Celsius i botten av kratrarna vid polerna och +427 grader Celsius på de varmaste ställena på solsidan. …ett dygn på Merkurius varar exakt två merkuriusår, eller ungefär 176 jorddygn. Wikipedia

Läs om Venus och Mars i ett tidigare inlägg https://urminsynvinkel.wordpress.com/2019/06/21/ar-koldioxid-en-vaxthusgas/

*) Räknat relativt förindustriell tid, cirka 1750. Då inleddes en systematisk brytning och förbränning av fossilt kol.