Vädret, avspeglat i t.ex. temperatur, på en enskild plats och tidpunkt berättar -en- historia. Den är endimensionell.
Gör man om mätningarna år efter år på samma plats blir den tvådimensionell. I princip liknar det vår egen upplevelse av vädret där vi vanligen vistats under årens lopp. En annan tvådimensionell beskrivning av temperaturen lägger fast tidpunkten men varierar platsen.
Kombinerar vi temperatur med varierande plats och över tid får vi en tredimensionell bild.
Dessutom grupperar grafen data från olika geografiska områden och lägger ytterligare ett lager information till helhetsbilden.
Europa och Asien har större variation, både över tid och plats, än de övriga. Lägg särskilt märke till att i Europa var temperaturanomalin positiv under mitten av 30-talet för att vändas i motsatsen under tidigt 40-tal. De avvikelserna återspeglas inte nämnvärt över resten av Jorden.
Den övergripande och odiskutabla trenden är att dominansen av blått under tidigt 1900-tal (negativ temperaturanomali) byter tämligen abrupt till rött (positiv anomali) från mitten av 1980. Någon påtaglig och världsvid ”paus” i uppvärmningen i slutet av 1990-talet lyser med sin frånvaro.
Källa: https://www.iflscience.com/environment/australia-is-about-to-go-through-a-severe-heatwave-/