Per Espen Stoknes från Norge är ekonom, psykolog, politiskt aktiv och väldigt engagerad i miljön och klimatfrågor.
Han har hållit TED Talks och informerat beslutsfattare runt om i världen om de resultat han kommit fram till inom sin forskning – resultat som har att göra med allas vår roll som miljöpåverkare.
Artikeln illustrerar med murar men jag föredrar ordet filterbubblor, egentligen ingen större skillnad. Fetstilarna i citaten är mina.
Den första muren handlar om distans, om hur sådant som känns långt borta, i tid eller i rum eller enligt hur vi själva känner vi kan påverka, känns mindre angeläget för oss.
I helheten är våra liv försvinnande korta men vi hinner oftast uppleva ett antal år med cykliska svängningar i väderparametrar som vida övertrumfar de små långtidstrenderna. Den som lever i och av naturen noterar de långsiktiga förändringarna tydligare än andra.
Den andra muren handlar om hur vi drivs till utmattningens gräns av alla domedagsbudskap som följer i klimatförändringens fotspår. Den här utmattningen leder till att vi vänjer oss vid de hotande budskapen och vår reaktion på dem blir mindre och mindre.
Vi har alla olika budskap som når in i våra medvetanden och tänjer det till bristningsgränsen. Ett av domedagsbudskapen (det verkar vara det givet de oproportionerligt många och ilskna reaktionerna på Internet) rör plastpåseskatten.
Vår tredje mur, dissonans, handlar om hur det dagliga liv vi lever kontrasterar mot hur vi inser att vi borde leva för att vara en positiv kraft för miljön.
Ju mer vår livsstil bryter av mot en förnuftig dess är motståndet mot förändring. För den som reagerar hårt på att Sverige minskar plastpåseförbrukningen i Sverige så är kommande och tvingande inskränkningar i livsstilen förödande.
Den näst sista muren, förnekelse, är den som växer upp när dissonansen pågått länge och blivit alltför stark.
Bilden på de fyra aporna passar in här, möjligen borde Internetapan vara längst till vänster. Ifrågasättande av klimatforskning och spridning av vetenskapsförnekelse skulle inte spridas på samma sätt utan en liten skvallerspegel i var människas hand. Asociala medier [1] ger de med udda övertygelser möjlighet att kontakta likar även om de är en obetydlig del av samhället. De upplever sig tillhöra en betydelsefull skara med gemensamma ‘motståndare’.[2]
Den innersta av murarna är vår identitet, hur vi uppfattar oss själva som människor, vilka värderingar vi har och vad vi tycker är viktigt i samhället.
Människan är i grunden mycket anpassningsbar men om vi rotar oss alltför starkt, om det så är i prylar, platser eller pekuniärt, så smalnar nya alternativ av och vi backar hellre bakåt in i framtiden. Livsstilen blir konservativt anfäktad snarare än neutral eller progressivt anpassningsbar.
[1] Jag vet att de kallas Sociala medier. I praktiken slår de in kilar mellan människor helt intill varandra, därav mitt A-.
[2] Att fokusera på gemensamma motståndare är en uråldrig taktik som fortfarande fungerar.
Ur min synvinkel, kanske inte din... 