Under gårdagnatt föll knappa decimetern men snöfallet hade upphört när jag gick ut i -14°C och solsken. Varför är riktigt kall nyfallen snö ‘flygig’, lätt och gnistrar i solsken?
Varje vattenmolekyl har förmåga att binda till fyra (4) andra [1] vilket sker när några vattenmolekyler fryser till iskristaller. Då is flyter på vatten är det ett tydligt tecken på att iskristaller tar mer plats. När temperaturen är tillräckligt låg kommer även de ytligaste vattenmolekylerna i en snöflinga att hellre ‘umgås’ med resten av den kristalliserade isen snarare än omgivningen. De enskilda snöflingorna ‘står på tå’, snön blir fluffig, lätt och binder föga. Med lite vind driver den lätt iväg.
Is och snö smälter vid 0°C, då molekylernas kristallstruktur faller isär till vatten. Molekyler i vatten binder i genomsnitt med 3.4 bindningar som hela tiden brister och ersätts med nya i rasande takt. [1] Ytligt sett sker smältningen väldigt väldefinierat men i molekyl– och atomskala är förloppet långt mer intrikat. De ytliga molekylerna i is och snö har redan från början en svagare kontakt med varandra än de som ligger längre in och med ett litet energitillskott kommer de enskilda molekylerna att frigöra sig och blottlägga nästa lager.
Vid ytlig smältning i nollgradig snö kommer kristallerna att glida närmare varandra vilket gör snön kompaktare. Trots att vattenmolekyler har färre bindningar än i is kommer antalet vätebindningar att öka dramatiskt vilket sammantaget gör fuktig snö kompaktare, klibbigare, segare och långt jobbigare att skotta.
Tidigare inlägg om snö: https://urminsynvinkel.wordpress.com/2020/03/05/nu-snoar-det-har/
[1] https://urminsynvinkel.wordpress.com/2019/07/05/vatten-ett-amne-med-karaktar/
Ur min synvinkel, kanske inte din... 