Rena lögner och falsarier kräver inte mycket kunskap för att avfärda. Något svårare är när korrekta fakta presenteras på ett sätt som är medvetet arrangerat för att uppfattas ‘fel’ av läsaren, följande är ett glasklart exempel.
Den första, ogenomfunderade, tanken är att Jordens medeltemperatur [1] ökar långsammare än atmosfärens koldioxid. Det är alldeles säkert så avsändaren av grafen vill att läsaren ska uppfatta den.
Alternativt begriper man inte själv att det är två olika (men samvarierande) parametrar med temperaturanomalin i skalan till vänster och koldioxiden till höger.
Om du ”trycker ihop” koldioxidskalan lite lagom alternativt ”drar isär” temperaturanomalin lika lagom så överensstämmer de fantastiskt bra.
Den taggiga temperaturkurvan matchar vädret i det korta perspektivet medan den heldragna svarta är medelvärden över 37 månader. Vill du studera klimatet får du själv uppskatta trenden över 30 år (360 månader) eller mer.
[1] Jordens medeltemperatur beror av den lägre och trögare över oceaner och hav (7/10 av Jordens yta) och den tydligt högre och mer varierande över land.
Såvitt jag vet har aldrig ett Nobelpris i fysik delats ut till någon/några för en upptäckt som sedan befunnits vara i grunden felaktig. Vanligen går det tiotals år sedan upptäckten gjordes och i mellantiden inkorporeras och används den i vetenskapen utan att falsifieras [1].
Det bör inte ha undgått så många att årets fysikpris till hälften delas mellan två forskare som visat att det pågår klimatförändringar och att människan står bakom den.
All complex systems consist of many different inter-acting parts. They have been studied by physicists for a couple of centuries, and can be difficult to describe mathematically – they may have an enormous number of components or be governed by chance. They could also be chaotic, like the weather, where small deviations in initial values result in huge differences at a later stage. This year’s Laureates have all contributed to us gaining greater knowledge of such systems and their long-term development.
[1] I vetenskapliga sammanhang är absolut ”sanning” svårt, vanligtvis omöjligt, att nå. En enda korrekt formulerad invändning räcker för att förkasta en i övrigt elegant idékonstruktion. Detta kallas falsifiering och är den metod som används för att skilja bort felaktigheter. En förutsättning för att kallas en vetenskaplig teori är att den är möjlig att falsifiera.
När kol fullständigt oxideras (bränns) bildas värme och koldioxid. Koldioxid är en mycket stabil förening och vill vi återvinna dess kol och syre går det åt lika mycket energi (+ lite till) som förbränningen gav.
Nu har Japanska forskare lyckats binda koldioxidmolekylen till en porös struktur vid rumstemperatur och lågt tryck. Efter ett sådant oväntat genombrott är det sannolikt att andra följer upp med ytterligare produkter.
Researchers in Japan have found an energy-efficient way to convert the chief greenhouse gas carbon dioxide (CO2) into useful chemicals. Using the method, CO2 is transformed into structures called metal-organic frameworks (MOFs), suggesting a new and simpler route to dispose of the greenhouse gas to help tackle global warming.
”Taking the CO2 released from fossil fuel combustion and converting the gas into valuable chemicals and materials is a promising approach to protect the environment. But because CO2 is a very inert and stable molecule, it is difficult to get it to react using conventional conversion processes,” says Satoshi Horike, a chemist at iCeMS who led the study. ”Our work demonstrates an easier approach that can be run at a much lower temperature and pressure. This should make reactions that use CO2 easier to produce and more popular.”
Metanmolekylen byggs av 4 väteatomer bundna till en central kolatom. Varje enskild molekyl kan därför ta upp värmeenergi i form av komplicerade vibrationer [1], rörelseenergi som den omgående pytsar ut i alla riktningar till omgivningen. Detta ger upphov till växthuseffekten.
Metanmolekyl med en central kolatom och fyra väteatomer. Bindningarna är flexibla och molekylen kan därför vibrera i komplicerade mönster.
Methane in the Earth’s atmosphere is a strong greenhouse gas with a global warming potential (GWP) 84 times greater than CO2 in a 20-year time frame; methane is not as persistent a gas as CO2 (assuming no change in carbon sequestration rates) and tails off to about GWP of 28 for a 100-year time frame.[18][19][page needed][20] This means that a methane emission is projected to have 28 times the impact on temperature of a carbon dioxide emission of the same mass over the following 100 years assuming no change in the rates of carbon sequestration. Methane has a large effect but for a relatively brief period, having an estimated mean half-life of 9.1 years in the atmosphere,[19] whereas carbon dioxide is currently given an estimated mean lifetime of over 100 years.
När metan oxideras [1] bildas vatten och koldioxid vilket sker spontant i atmosfären. Metanet har en halveringstid [2] om 9.1 år i atmosfären. Under första 20-årsperioden har ett metanutsläpp 84 gånger större klimatpåverkan (GWP [3]) och för 100 år är den 28 gånger större än motsvarande mängd koldioxid.
Det innebär att ‘färskutsläppt’ metan är långt potentare än koldioxid. Jag har inga siffror för första året eller liknande, men med tanke på halveringstiden så måste den vara oerhört hög.
[1] Enkelt uttryckt: När molekylen nås av värme börjar den knuffas runt samt vibrera.
[2] Detta sker omedelbart när naturgas bränns.
[3] Vi hör oftast om halveringstid för radioaktiva ämnen, den tid det tar för att hälften av en viss spontan fission skall klinga av.
För att nå fram med väder– och klimatinformation krävs vitt skilda angreppssätt beroende på mottagaren. De som har hyfsat goda förkunskaper och gärna tänker logiskt kan ta till sig stora delar av vetenskapens resonemang. I andra änden av spektrumet bör man undvika ord med tre eller flera stavelser.
The Alarmed are convinced global warming is happening, human-caused, an urgent threat, and they strongly support climate policies. Most, however, do not know what they or others can do to solve the problem. The Concerned think human-caused global warming is happening, is a serious threat, and support climate policies. However, they tend to believe that climate impacts are still distant in time and space, thus climate change remains a lower priority issue. The Cautious haven’t not yet made up their minds: Is global warming happening? Is it human-caused? Is it serious? The Disengaged know little about global warming. They rarely or never hear about it in the media. The Doubtful do not think global warming is happening or they believe it is just a natural cycle. They do not think much about the issue or consider it a serious risk. The Dismissive believe global warming is not happening, human-caused, or a threat, and most endorse conspiracy theories (e.g., “global warming is a hoax”).
Trenden i bilden ovan är att intervjuade i gruppen Alarmed ökar rejält med 9/17 ≈ 53%, förmodlingen är det Concerned och i någon mån Cautious som släpper till.
I slutet av studieperioden utgör de nåbara (Cautious och Doubtful) 31%, nästan 1/3 av alla intervjuade. Ju fler som kan och börjar kommunicera med dem dess bättre för världens framtid.
One of the first rules of effective communication is to “know thy audience.” Climate change public engagement efforts must start with the fundamental recognition that people are different and have different psychological, cultural, and political reasons for acting – or not acting – to reduce greenhouse gas emissions.
Gruppen Dismissive, (‘klimatförnekare’ eller liknande) är redan från början en minoritet och har under den undersökta femårsperioden tappat 1/5. Vart de tar vägen i det kortare perspektivet är osäkert, med tiden är ‘etta med lock’ en logisk ändpunkt.
Gruppen Disengaged (‘Bortkopplade’) påverkas inte annat än marginellt.
Har du redan bestämt dig för vad som gäller kan nog inget påverka dig. För oss andra finns en sammanfattning av väsentligheter i IPCC:s AR6, den senaste klimatrapporten.
”På min tid” i skolan fick vi lära oss att inlandsklimat innebar låg vintertemperatur och hög sommartemperatur. Verkligheten är naturligtvis mer komplicerad än så, men i IPCC:s Summary for Policymakers finns följande grafik.
IPCC AR6 – Summary for Policymakers, sidan 13
Idag hör jag på nyheterna att vårt innanhav drabbats av en marin värmebölja som går ut över dess fiskar. Varmare vatten löser mindre syre (och koldioxid). Situationen för fiskar beskrevs som att ”bestiga berg med feber”.
One of the most important numbers in climate science is 3°C. This isn’t about a projection of future warming or the impacts that come with it, though. It’s about how much warming you get if you double the amount of greenhouse gases in the atmosphere. That value can be made more general as a metric known as “climate sensitivity,” which describes how much warming you get for a given amount of emissions. If the number is small, we can burn a lot of fossil fuels with minimal consequences. If the number is extremely high, emissions are extraordinarily dangerous.
Kunskap och förståelse är inte allas mål. En minoritet nöjer sig med att sprida osäkerhet och förvirring.
Växthusgaser består av tre eller flera atomer. De kan ”studsa runt” olika frekvenser av värmestrålning (där temperaturen bestämmer frekvensen) med varierande förmåga. De viktigaste växthusgaserna i troposfären [1] är koldioxid (CO2), metan (CH3) och kväveoxid (lustgas, N2O). När de i samverkan höjer temperaturen ökar atmosfärens förmåga att ta upp vattenånga vilken i sin tur beter sig som en växthusgas.
This number (3°, min anmärkning) is commonly defined against a doubling of the concentration of CO2 in the air, in part because CO2’s effect is logarithmic and each doubling is roughly equivalent.
Det blir problem när man väljer koldioxiden som enda representant för växthuseffekten. Metan [2,3] och kväveoxid [4] är långt mer potenta men samtidigt relativt sparsamt förekommande i atmosfären. I helheten utgör metanets bidrag ungefär 20% av växthuseffekten. När metan med tiden oxideras bildas koldioxid och vatten. Kväveoxid tär också på det UV-skyddande ozon-lagret.
Det finns flera faktorer som påverkar uppvärmning och avkylning av Jorden och alla är inte välbeforskade. Av det skälet valde IPCC i sin rapport från 2007 att ange klimatkänsligheten till 1,5 – 4,5°. Målet för forskarna är att minska osäkerheten och den senaste rapporten, AR6, gör det. De anger klimatkänsligheten till 3° och sannolikt (likely) ligger den i intervallet 2° – 4°.
[1] Troposfären varierar i höjd från 9 km vid polerna till 17 km vid ekvatorn. I genomsnitt räknar man med 11 km.
[2] ”The Earth’s atmospheric methane concentration has increased by about 150% since 1750, and it accounts for 20% of the total radiative forcing from all of the long-lived and globally mixed greenhouse gases.[10]” Wikipedia
De jag kallar klimatstrutsar fokuserar gärna på ett fåtal källor [1] och kortsiktiga variationer.
IPCC visar i sin senaste rapport (AR6) hur vädrets till synes slumpartade temperaturvariationer gradvis blir säkrare över längre tid och övergår i klimat.
IPCC AR6 – Kapitel 3 – Den gröna stapeln till höger om respektive diagram visar felmarginalen.
[1] Lägg märke till hur man klipper och klistrar ur ett begränsat antal webbsidor och bloggar. Direkta hänvisningar till peer-reviewade studier som publicerats i ansedda sammanhang förekommer sällan eller aldrig. Om det sker är sannolikheten hög att deras slutsatser är tagna ur sitt sammanhang.
Avsmältningen av Arktis ismassa beskrivs vanligen och korrekt i termer av hur mycket värmeenergi som krävs. Jag funderar på hur den fungerar som luftkonditionering under sommaren i våra trakter. Läs eller skumma igenom citatet nedan så blir det lättare att följa mitt resonemang.
It takes energy to melt sea ice. How much energy? The energy required to melt the 16,400 Km3 of ice that are lost every year (1979-2010 average) from April to September as part of the natural annual cycle is about 5 x 1021 Joules. For comparison, the U.S. Energy consumption for 2009 (www.eia.gov/totalenergy) was about 1 x 1020 J. So it takes about the 50 times the annual U.S. energy consumption to melt this much ice every year. This energy comes from the change in the distribution of solar radiation as the earth rotates around the sun.
To melt the additional 280 km3 of sea ice, the amount we have have been losing on an annual basis based on PIOMAS calculations, it takes roughly 8.6 x 1019 J or 86% of U.S. energy consumption.
Under perioden 1980 – 2020 (40 år) sjönk isvolymen från 25.000 km3 till 13.000 km3. I citatet ovan utgår man från 280 km3 per år.
Isen i Arktis omsätts säsongmässigt, 16,400 km3smälter och nästan allt återfryser varje år. ‘Nästan’ är ett försiktigt ord, i siffror blir underskottet i genomsnitt 280 km3 per år. Det motsvarar värmeenergin 8.6 x 1019 J [1] eller 86% of USA:s årliga energiförbrukning.
Runt Jorden på cirka 10 km höjd rör sig jetströmmar i hög hastighet. De fungerar ungefär som de luftslussar varuhusen tidigare använde i entréerna när det var kallt. Jetströmmen skiljer polarkyla från värme närmare ekvatorn. En del av temperaturskillnaden utgör också dess drivkraft, Corioliseffekten [2] gör att jetströmmen rör sig i huvudsak tvärs mot tryckdifferensen.
När temperaturskillnaden minskar gör drivet det också. Det blir lite som att cykla långsamt, man vinglar medan jetströmmen bildar vågor, meandrar. Ibland kommer jetströmmen i resonans med sig själv runt Jorden och vågorna ‘fastnar’. Vädret kan då bli väldigt stabilt under lång tid, likt den hetta och torka som hemsökt den amerikanska västkusten de senaste veckorna.
Då ‘sommaruttagen‘ överstiger ‘vinterinsättningarna‘ minskar på sikt den Arktiska köldreserven, polarjetströmmen påverkas negativt. Det ökar sannolikheten för låsningar i vädersystemen och vi (Jorden) upplever oftare extremare väder i form av hetta, torka, köld, vindar och regn. Lite som vädret varit sedan årsskiftet.
[1] 1 Joule (J) motsvarar 1 Ws (1Watt under 1 sekund). För den som är van vid kalorier (egentligen kcal, alltså 1000 cal) i samband med mat så motsvarar de 4184 J
[2] ”Luften inuti högtryckssystem roterar i en sådan riktning att corioliskraften riktas radiellt inåt och nästan balanseras av den utåt radiellt riktade tryckgradienten. Som ett resultat, färdas luften medurs runt högtryck på norra halvklotet och moturs på södra halvklotet. Luft inuti lågtryckssystem roterar i motsatt riktning, så att corioliskraften är riktad radiellt utåt och nästan balanserar en inåt radiellt riktad tryckgradient.” https://sv.wikipedia.org/wiki/Corioliseffekten
Ur min synvinkel, kanske inte din... 