Grönland [1] och Arktiska Oceanen [2] är tillsammans cirka 16 200 000 km2 av området runt Nordpolen. (2 166 086 + 14 056 000 km2) Under högvinter är den ytan i stort sett täckt av is och snö som effektivt höjer albedot [3] (reflektionsförmågan) till 0.8 – 0.9 av inkommande ljus och värme.
När solskenet återkommer på vårvintersidan (April och framöver, se bilden) avtar nedkylningen och havsisen börjar smälta, till en början underifrån. Lite senare börjar även snötäcket smälta och gradvis sjunker albedot för att vid fritt vatten vara neråt 0.035 (se [3]). Det betyder att Arktiska Oceanen ”suger i sig” värmestrålning i enorma mängder, alldeles särskilt när solen aldrig sjunker under horisonten.
Från dryga 16 miljoner km2 av maximal is- och snöutbredning ökar den fria vattenytan så att i september återstår totalt ungefär 7 miljoner km2 varav 2 miljoner km2 på Grönland. På bilden nedan ser du de årsvisa variationerna, de färgade linjerna gäller från 2000 och framåt. [4]
Mot slutet av smältsäsongen ökar ytan med mycket lågt albedo och högt värmeupptag till 9 miljoner km2 där nästan hela variationen beror på havsisens utbredning.
Att Grönlandsisen smälter är ett av flera tecken på att ”patienten Jorden” mår dåligt men underordnat helheten.
[1] https://en.wikipedia.org/wiki/Greenland
[2] https://en.wikipedia.org/wiki/Arctic_Ocean
[3] https://urminsynvinkel.wordpress.com/2019/10/04/albedo-vad-ar-det/
[4] Interaktiv grafik: https://nsidc.org/arcticseaicenews/charctic-interactive-sea-ice-graph/
Tidigare i ämnet: https://urminsynvinkel.wordpress.com/2019/12/23/ny-och-flerarsis-pa-oceaner/
Ur min synvinkel, kanske inte din... 