Isutbredningen varierar under årscykler, den ökar och minskar beroende på väderförutsättningarna. I sin tur påverkar isutbredningen vädret både nära och långt från polartrakterna.
På hög höjd blåser polarjetströmmen, den drivs av temperaturskillnader mellan kyla över polartrakten och värme längre söderut. En kraftig jetström utgör en ridå mellan kyla och värme, den ökar takten i säsongmässig isläggning och -tillväxt.
När temperaturskillnaden minskar och farten sjunker börjar jetströmmen meandra, den ‘vinglar’ ungefär som en cyklist i riktigt låg fart. Den släpper ut kyla och och in värme. Kurvandet kallas Rossbyvågor, är det 7 under ett varv runt Jorden kommer de i resonans, meandrandet blir osedvanligt kraftigt och vind- och vädermönstret stannar längre tid än vanligt.
Polartemperaturer kan därför hamna långt söderut medan värme från tempererade trakter slipper in och båda effekterna minskar drivet på polarjetströmmen. Åtföljande uppmätta köldrekord tilltalar klimatskeptiker då de triumferande kan peka på dem som ‘bevis’ på att ‘Jordens klimat inte värms upp’.
En viktig faktor är havsisens ålder, alltså om den överlevt en eller flera säsonger. Flerårsis kan bli mycket tjockare än årsisen, är både starkare och tål mer värme innan den smälter då den redan ‘svettats ut’ det salta innehållet i färskfrusen havsis och består av sötvatten. [1]
Videon (från 2016) visar löpande den säsongsmässiga isutvecklingen från 1984 till 2016 på Arktiska Oceanen, dessutom en funktion där du interaktivt kan jämföra läget mellan dessa två år.
[1] Sötvattensis smälter vid 0°C, färskfrusen havsis redan vid -2.0 till -1.8°C.
https://urminsynvinkel.wordpress.com/2019/12/24/gronland-och-arktiska-oceanen-vem-ar-viktigast/
https://urminsynvinkel.wordpress.com/2019/12/23/ny-och-flerarsis-pa-oceaner/
https://urminsynvinkel.wordpress.com/2019/09/01/blue-ocean-event/