I våra celler finns mitokondrier som omvandlar matens energigivande beståndsdelar till ATP, kroppens energivaluta. I jämförelse med en glukosmolekyl är en Adenosintrifosfatmolekyl stor och komplex [1] men bär mindre än 1/35 av dess energi. En ATP beskrivs ofta som energirik trots att motsatsen är långt sannare, det är mängden som har betydelse.
Väggarna skiljer matrix från insidan och fungerar lite som en kraftverksdamm, den upprätthåller den koncentrationsgradient som driver ATPsynthase inbäddade i väggarna likt elektriska generatorer. Elektrontransportkedjan [2] pumpar ut använda protoner. Se videon via länken under bilden för förklaring.
[1] Glukos har molekylvikten 180 g/mol medan ATP har 505 g/mol. Adenosindelen står för nästan allt, trifosfaten en liten del men det är den PO32- längst till vänster i bilden nedan som har riktigt stor betydelse (molekylvikt: 78 g/mol). Resten av transportören återvinns ständigt.
[2] Wikipediabilden av processerna är jämförelsevis tråkig. Den egentliga ATP-produktionen finns längst till höger, de fyra övriga är mer som pumpar.
En utförligare artikel: https://en.wikipedia.org/wiki/Mitochondrion
Ur min synvinkel, kanske inte din... 