Virustestning är bra och nödvändigt för bedömningar i större kohorter men kan ge helt fel beslut på individnivå.
De är, såvitt jag läst, inte 100% pålitliga, det förekommer både falskt positiva (‘du är sjuk’) och falskt negativa (‘du är inte sjuk’). I ungefär 60-70% av testade fall antas de vara korrekta. [1]
Antag att du testar positivt för SARS-CoV-2 och beter dig som infekterade förutsätts göra, isolerar dig. Fortsättningsvis är du själv ingen potent virusspridare. Chansen är 30-40% att isoleringen är onödig. Men du är likafullt inte en aktiv eller ens möjlig virusspridare.
Antag att du testar negativt. Betyder det att du inte är en möjlig virusspridare ens om du beter dig som vanligt? Det finns minst två invändningar.
#1) Risken att du testat falskt negativt är 30-40%, alltså ändå faktiskt infekterad och åtminstone borde ‘självkarantäna’.
#2) Du kan vara infekterad men de SARS-CoV-2 som jäser i dina angripna celler [2] har ännu inte nått till mätstället. Det sker nämligen inte omedelbart, hur lång tid det tar känner jag inte till.
[1] Detta enligt flera källor jag sett, det kan finnas andra tester som är pålitligare. #2 här ovan kanske ligger bakom delar av den bristande precisionen.
[2] https://urminsynvinkel.wordpress.com/2020/03/24/coronavirus-pa-narmare-hall/
Ur min synvinkel, kanske inte din... 