
Ninety percent of global warming is occurring in the ocean [1], causing the water’s internal heat to increase since modern record-keeping began in 1955, as shown in the upper chart. (The shaded blue region indicates the 95% margin of uncertainty.) This chart shows annual estimates for the first 2,000 meters of ocean depth.
Källa: https://climate.nasa.gov/vital-signs/ocean-heat/
Om du går till källan (länken) kan du flytta ”blobban” och läsa det årliga medelvärdet för de gångna fem åren. Joule mäter energi = 1Ws (Wattsekund), en Zettajoule är 1021J.
När vatten blir varmare (vattenmolekylerna vibrerar mer och tar mer plats) expanderar det. Detta resulterar i 1/3 – 1/2 av den globala nivåhöjningen. [2] Merparten av den ökande energin lagras i ytvatten och ner till 700 meters djup.
Med några års mellanrum uppkommer storskaliga omlagringsprocesser i Stilla Havet. (ungefär mellan Chile och Filippinerna) El Nino och La Nina ger global klimatpåverkan.
[1] Då 90% av den sammantagna energilagringen från Solen hamnar i haven innebär det att resten, 10%, förorsakar det lynniga väder vi nu upplever med outhärdlig hetta i höjd med Seattle (https://www.expressen.se/nyheter/klimat/vadret-i-kanada-ar-varmare-an-i-oknen/) och fryskallt, intensivt regn i södra Tyskland (https://youtu.be/0eeL79knHss), Schweiz (https://youtu.be/SBx0zVjtLYk) och Frankrike. Så har vi Ryssland/Sibirien (https://www.arctictoday.com/siberia-is-seeing-record-heat-again/)
[2] Landhöjning kan göra att havsytan fortfarande verkar sjunka lokalt medan motsatsen gäller på andra platser. Jordens sammanlagda volym förändras inte.