Sedan radioaktiva material började studeras på allvar i slutet av 1800-talet* har det inträffat allt mellan små incidenter och stora katastrofer. Alla har, enligt min mening, varit resultat av bristande kunskaper, mänskliga misstag eller oförmåga att ta höjd för eller ens förutse möjlig yttre påverkan (brister i planering).
Från och med att USA inledde arbetet att utnyttja fissionsenergi som vapen under Andra Världskriget så ökade antalet incidenter och de blev gradvis allvarligare. Från och med händelserna på Three Mile Island 1979** där den nyaste reaktorn redan efter 90 dagar drabbades av en ”halvgången” härdsmälta så växte opinionen mot kärnkraft.
Två andra rejäla katastrofer, Tjernobyl 1986 och Fukushima 2011, hade också sin grund i mänskliga fel.
- Tjernobyl var byggd med billig och förenklad teknik, påskyndad av ”skit bakom rattarna”.
- Fukushima Daiichi byggdes helt intill havet för att öka verkningsgraden genom att utnyttja stora mängder havsvatten för kylning. Detta utan att ta rimlig hänsyn till Japans belägenhet i och nära jordbävningszoner. Detta blev uppenbart när en tsunami dränkte reaktorerna och slog ut deras kylvattenförsörjning. Detta är ett exempel på bristande planering där man inte tog hänsyn till en möjlig översvämning dessutom med ett kylsystem som slogs ut vid vid en sådan händelse.
Givet att vi tar lärdom av gångna misstag och tänker framåt så bör antal incidenter och katastrofer minska, om inte i antal så åtminstone i antal/kWh. Misstänksamheten mot kärnkraft är fortfarande stor och i vissa fall berättigad, men mycket beror på att en av farorna, strålning, är skrämmande och ogreppbar. Det finns de med flygskräck trots att risken för att skadas eller dö i en fordonsolycka är oerhört mycket större.
Videon här nedan bör vara intressant för både förespråkare och kritiker av kärnkraft.
*) Marie Curie fick Nobelpris 1903 och 1911
**) Den kallas vanligen Harrisburgolyckan efter en näraliggande stad.
Ur min synvinkel, kanske inte din... 