Metan, en växthusgas vi -inte- kan behärska

Metan är en mycket kompakt kolväteförening*, en enda kolatom omgiven av fyra väteatomer, en för var och en av de fyra bindningar som kolatomen erbjuder.

Dess formel är CH₄ och ser ut ungefär såhär:

Metan bildas vid nedbrytning av organiskt material i syrefri miljö och är en flyktig gas, lätt brännbar och bildar då koldioxid och vatten. I atmosfären har metan en halveringstid på ungefär 10-12 år, definitiva uppgifter finns kanske men det verkar inte finnas någon konsensus om vilken den är. Finner du ett säkrare värde så meddela i en kommentar.

• Ett ämnes växthuseffekt beror på hur atomerna i en molekyl kan vibrera sinsemellan och där ligger metan i toppskiktet! Metan består av 5 atomer och har inga dubbelbindningar som begränsar rörligheten, den vibrerar som en mjuk hundleksak och kan därför komma i resonans med flera IR-våglängder. Kort sagt, en gasmolekyl med egenskaper värdigt en superväxthusgas.

Den initiala växthuseffekten är mycket hög men beroende på en begränsad halveringstid sjunker den kraftigt och är beroende på vilket tidsintervall man betraktar. Enligt en video med paleoklimatologen Paul Beckwith vid University of Ottawa är den upp till 150 gånger mer aktiv än koldioxid för att efter 20 år sjunka till 88 och vid 100 återstår 34 gånger. De molekyler som ”tas ur drift” vid halveringen bildar förutom vatten (växthusgas!) även växthusgasen CO₂ med mycket lång tid i atmosfären bortsett från besök i vatten och växter. Se även Wikipedia, Atmospheric Methane.

Infruset i och under permafrost på land i norra Sibirien och Canada finns metan. Arktiska oceanen omges av en mycket stor kontinentalhylla med ett vattendjup på 40-50 meter. Under en mycket kraftig istid för mycket länge sedan var vatten bundet i istäcket som täckte kontinentalhyllan. Detta ledde till tjäle med isbundet** metan som varat till nutid. Vattnet under havsisen är salthaltig vilket ger det en temperatur på neråt -2 grader, hittills tillräckligt för att i samverkan med vattentrycket hålla permafrosten i skick för att hindra metanet på plats.

När Arktiska oceanens is smälter minskar salthalten, vattnets temperatur ökar snabbt och tillsammans med vind, vågor och strömmar gör det att även bottentemperaturen vid de relativt grunda delarna stiger även om vintern ger ett istäcke. Minns att den lägre salthalten gör att vattnet fryser till is vid högre temperatur! Följden blir och är är att tjälen i kontinentalhyllan släpper greppet om metanet.

Koldioxidutsläppen från förbränning av fossilt kol kan vi med förenad vilja och gemensamma ansträngningar minska. Att försöka hindra metanutsläppen när permafrosten nu gradvis släpper greppet är med nuvarande eller ens tänkbar teknik totalt omöjligt. Alldeles oavsett hur vetenskapsfientliga än argumenterar har den hittillsvarande och kommande avsmältningen av havsisen på Arktiska oceanen satt igång krafter vi omöjligt kan hindra.

”Vi” tillhandahöll nyckeln till låset (koldioxiden), tryckte ner handtaget (sanslös förbränning av fossilt kol) och avsmältningen av havsisen öppnar dörren.

Metan förekommer överallt där organiskt material bryts ner i syrefri miljö, kanske i ett sumphål nära dig? Här ett exempel. https://youtu.be/RKdG2crutT0

En positivare touch https://youtu.be/ghQWICNY0aY

*) Gasol (propan och/eller butan) är mycket nära besläktat med metan men är korta kedjor med 3 respektive 4 kol och 8 resp. 10 väte.

**) Metanhydrat (Methane clathrate) är en mix av metangas fångad av isens kristallgitter. När vatten fryser till is ”sväller” det något och i mellanrummen ryms metanmolekylerna.

Nördkunskap: Gasol i kompositflaskor är inget för vintercampare. När man använder gasol kokar vätskan till gas och temperaturen sjunker till eller under gasolens kokpunkt, strax under 0 grader för butan och cirka -40 grader för propan. En kompositflaska isolerar innehållet från omgivningen, vätskan förångas inte, lågan som värmer husbilen eller husvagnen falnar och dör. Använd stål- eller aluminiumflaskor och undvik att förlita dig på gasol du tankat under sommarens utflykter ”till värmen”. Metan vore faktiskt optimalt, det kokar -161.6 grader och blir fast vid -182.5 grader!