Varför är inte forskare överens?

Inom varje forskningsfält som utvecklas finns interna diskussioner om vad som är fel väg eller i vart fall minst fel att följa. Lekmän av olika slag tycks tro att man i första hand debatterar om vad som är ‘rätt och sant’.

Tyvärr, så enkelt är det inte. Forskare inom det jag vill kalla ‘hårda vetenskaper’ [1] vet mycket väl att det bästa man kan göra är att förkasta hypoteser och teorier som är fel. Genom att ständigt förkasta felaktigheter ringar man in det obevisbara, det som logiker kallar sant. [2]

Disagreement is part of the business of science. Whenever scientists get together they find themselves discussing the latest results and more likely than not they will part ways disagreeing on whether the results are trustworthy, or if they are trustworthy whether they are important, or if important what they imply for existing consensus, and what needs to be done next.

http://earthguide.ucsd.edu/virtualmuseum/climatechange1/01_2.shtml

Såvitt jag hört beskrivas kan det ibland gå hett till vid forskarmöten men många diskussioner är mer av typen ‘…står det nedtill på en högersida eller överst på nästa?’ Dock är det sådana som tillsammans kan förfina hypoteser och teorier.

On the other hand, there are things scientists agree on, and these opinions are called the consensus. It is valuable to know what the consensus is, but it is also true that consensus is still no more than an opinion, albeit an opinion shared by the great majority of knowledgeable people.

En vanlig taktik bland de som kritiserar rådande klimatforskning är att fokusera på små skillnader mellan forskare snarare än att försöka ifrågasätta kärnan, deras gemensamma konsensus. Det senare fordrar nämligen kompetens som kritiker normalt inte besitter.


[1] Till hårda vetenskaper räknar jag de där man använder logik, gör observationer och mätningar. De senare ska vara möjliga att upprepa och belägga, helst med olika metoder och oberoende av hänsyn till rådande politik. Ett praktexempel på politiskt beroende var Lysenkoismen under Stalin och senare. I länken finns referenser till ytterligare pseudovetenskap. Utförligare: https://en.wikipedia.org/wiki/Lysenkoism

[2] Så finns resultatinriktad forskning av väsentligt ‘mjukare’ slag. Dit hör t.ex. läkemedelsforskning där man söker preparat som ger en önskad effekt med tolererbara oönskade effekter. Det är forskning med målet är att vara ganska nöjd med sina resultat. Tråkiga exempel finns det gott om, ta bantningsmedlet Amfetamin. Sömnmedlet Talidomid, särskilt riktat till gravida kvinnor, visade sig extremt problematiskt. Jag väljer att inte länka, vet du inte vad de är så är det ett utmärkt läge att öva efterforskning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.