The whole problem with the world is that fools and fanatics are always so certain of themselves and wiser people so full of doubts.
Bertrand Russell
Var uppriktig mot dig själv: Är du absolut och orubbligt övertygad om dina åsikter? Så säker att du inte gitter avsätta de knappa 6 minuter videon tar att se?
Det är väl etablerat att Arktis värms betydligt snabbare än Jorden som helhet, men hur mycket? Ett vanligt påstående är att det sker ungefär dubbelt så snabbt, men är det korrekt?
Researchers have long known the world warms faster in the far north, because of a phenomenon known as Arctic amplification. The drivers of amplification include increased solar heating, as dark ocean water replaces reflective sea ice, along with occasional intrusions of tropical heat, carried to the Arctic by “atmospheric rivers,” narrow parades of dense clouds that drag water vapor northward.
Vad som ska räknas till Arktis? Hittills har man utan djupare genomfundering delat in avståndet mellan pol och ekvator i tredjedelar, allt ovan 60° nordlig latitud (ungefär Uppsala) har då slentrianmässigt hänförts till Arktis. Jordens lutning mot banplanet runt Solen har en avgörande inverkan på klimatet som råder i Arktis och därför är Polcirkeln [1] på ≈ 66,6° en logiskt motiverad gräns för Arktis. En annan är norr om isotermen för 10° medeltemperatur i juli. [2]
Två definitioner av Arktis utbredning. Norr om isotermen för 10 graders medeltemperatur i juli (Röd heldragen linje) eller Norr om polcirkeln (Blå streckad linje).
The researchers found Arctic warming has been underestimated for a couple of reasons. One is climate scientists’ tendency to chop each hemisphere into thirds and label the area above 60°N as the “Arctic”—an area that would include, for example, most of Scandinavia. But the true definition of the Arctic is defined by Earth’s tilt. And, as has been known for centuries, the Arctic Circle is a line starting at 66.6°N. When researchers lump in the lower latitudes, “you’re diluting the amount of Arctic warming you’re getting,” Jacobs says. “That is not a trivial thing.”
Genom att räkna in marginalområdet mellan 60° och Polcirkeln späds den Arktiska uppvärmningen ut kraftigt, nästan halveras.
Jag har sett många som med (spelad?) förvåning konstaterar att det ”…finns ingen överdödlighet under pandemitiden…”. Det är fullt möjligt att använda korrekta data och komma till sådana slutsatser men då beror det på brister i förmåga eller pur ovilja att korrekt tolka statistiska data.
Totalt dog 7,9 procent fler än medelvärdet av de fem föregående åren.
Vetenskaplig korrekthet [1] beror på kvaliteten av fakta och tolkningar av dessa, inte hur pass oförstådda eller (im-)populära dessa är i vissa kretsar.
[1] Detta gäller ‘hårda’ vetenskaper (matematik, fysik, kemi och liknande) som står sig och/eller evolverar över lång tid, inte ‘mjuka’ som ofta beror av rådande stämningar.
Bilden visar avvikelser i temperatur på 2 meters höjd, blå fält är kallare än normalt, röda är varmare. Norden och de Baltiska länderna är rejält kallare just nu medan Grönland och norra Canada är betydligt varmare. Arktis är 1,1 °C varmare och Jorden som helhet 0,4 °C varmare än normalt. Det matchar tumregeln att polartrakterna värms tre (3) gånger mer.
Bilden härunder illustrerar vad det kan bero på, den varma luften som tränger upp genom Nordatlanten, mellan Island och Norge och ända till Novaja Zemlja. Den tränger undan Arktisk kyla som hamnar hos oss och andra ‘blå’ platser på den övre bilden.
First, Milankovitch [1] cycles operate on long time scales, ranging from tens of thousands to hundreds of thousands of years. In contrast, Earth’s current warming has taken place over time scales of decades to centuries. Over the last 150 years, Milankovitch cycles have not changed the amount of solar energy absorbed by Earth very much. In fact, NASA satellite observations show that over the last 40 years, solar radiation has actually decreased somewhat. Second, Milankovitch cycles are just one factor that may contribute to climate change, both past and present.
Second, Milankovitch cycles are just one factor that may contribute to climate change, both past and present.
Artikeln i länken är tung läsning för de som uppfattar naturgas som en ren energikälla eller är övertygade om att begreppet växthuseffekten antingen är till fördel eller till och med saknar betydelse.
Naturgas består till största delen av metan, en molekyl där en kolatom omges av fyra väteatomer. När den oxideras (bränns) bildas koldioxid och vatten. Så långt kan man argumentera att metan är en juste fossil energikälla, ”Koldioxid blir det ju alltid och vatten måste vi ha”.
Only about 3% of gas needs to escape on its journey from wellhead to power plant to make it worse for the planet than coal. If a well is producing next to nothing, even a small leak can put it over that threshold.
Metanmolekylen har mycket stor förmåga att absorbera och sända vidare IR-strålning (värme). Växthusgaser består av molekyler med tre eller fler atomer och kan ta upp kinetisk [1) energi genom att flexa inbördes, rotera och knuffas när de träffas av värmestrålning, egenskaper som metan har i stort mått.
Townsend-Small found emissions of 38, 50, and 91 grams an hour at the wells she measured. If those rates continued over the course of a year, the three wells would cause the warming equivalent of 134 tons of carbon dioxide.
De tre läckagen under ett år blir 1570 kg vilket alltså, enligt artikeln, motsvarar växthuseffekten av 134 000 kg koldioxid!
Den svarta röken är metanläckage, taget med en IR-kamera som registrerar värmestrålning. Metan är en värmeabsorberande växthusgas vilket innebär att den avbildas mörk i denna bild.
[1) Kinetisk energi är energi beroende på rörelse.
Under andra halvan av Maj 2020 bör istjockleken vara nära sitt maximum, ändå skedde detta.
A new study documents the formation of a 3,000-square-kilometer rift in the oldest and thickest Arctic ice. The area of open water, called a polynya, is the first to be identified in an area north of Ellesmere Island, Canada’s northernmost island, and is another sign of the rapid changes taking place in the Arctic, according to researchers.
Källa Phys.org – 14/10 -21
Enligt studien var istjockleken i området 3,5 meter eller mer.
Händelsen berodde på kraftiga vindar runt ett intensivt högtryck (1). De lyckades driva isär den tjocka isen under ett par veckor.
Mer information: G. W. K. Moore et al, First Observations of a Transient Polynya in the Last Ice Area North of Ellesmere Island, Geophysical Research Letters (2021). DOI: 10.1029/2021GL095099
[1] En orkan är när atmosfären rör sig moturs (norra halvklotet!) runt ett intensivt lågtryck. Vid ett högtryck (anti-cyclone) går vindarna medurs. https://en.wikipedia.org/wiki/Anticyclone
Jordens kortsiktiga väder och långsiktiga klimat beror av in- och utgående energiflöden, omfördelning mellan kortsiktiga energilager samt långsiktiga förråd.
Solen står för inkommande energi. Den domineras av UV och synligt ljus. När det synliga ljuset når mark och vatten (flytande men även vattengas, moln samt snö och is) kommer delar att reflekteras ganska opåverkat (därför kan vi se fotografier av Jorden tagna från rymden).
Resten absorberas varvid strålningens frekvens sjunker avsevärt till IR-området (värme). Denna kan användas, lagras eller stråla vidare ut via atmosfären till rymden.
Värmeenergi kan omfördelas via strålning, ledning och konvektion. I praktiken sker det bland annat via vattenströmmar i hav, avdunstning av vatten till atmosfär och moln som med vindar kan färdas avsevärda sträckor och bilda nederbörd, ibland på betydligt högre belägna platser.
Snö och is representerar värme med låg temperatur. När vatten kristalliserar (fryser) kommer avsevärda mängder värmeenergi att avlägsnas. När nollgradig is smälter åtgår lika mycket energi som för att värma samma massa (‘vikt’) nollgradiga vatten till +80°! Snö och is utgör därför stora förråd av koncentrerad ‘lågtemperaturenergi’ som aktivt påverkar både väder och klimatet.
Review article: Earth’s ice imbalance– Thomas Slater et al.
Abstract
We combine satellite observations and numerical models to show that Earth lost 28 trillion tonnes of ice between 1994 and 2017.
Arctic sea ice (7.6 trillion tonnes), Antarctic ice shelves (6.5 trillion tonnes), mountain glaciers (6.1 trillion tonnes), the Greenland ice sheet (3.8 trillion tonnes), the Antarctic ice sheet (2.5 trillion tonnes), and Southern Ocean sea ice (0.9 trillion tonnes) have all decreased in mass.
Just over half (58 %) of the ice loss was from the Northern Hemisphere, and the remainder (42 %) was from the Southern Hemisphere. The rate of ice loss has risen by 57 % since the 1990s – from 0.8 to 1.2 trillion tonnes per year – owing to increased losses from mountain glaciers, Antarctica, Greenland and from Antarctic ice shelves.
During the same period, the loss of grounded ice from the Antarctic and Greenland ice sheets and mountain glaciers raised the global sea level by 34.6 ± 3.1 mm. The majority of all ice losses were driven by atmospheric melting (68 % from Arctic sea ice, mountain glaciers ice shelf calving and ice sheet surface mass balance), with the remaining losses (32 % from ice sheet discharge and ice shelf thinning) being driven by oceanic melting.
Altogether, these elements of the cryosphere have taken up 3.2 % of the global energy imbalance.