Irrelevant argument för pågående klimatförändringar

The Svensmark Effect is a hypothesis that galactic cosmic rays induce low cloud formation and influence the Earth’s climate. Tests based on recent meteorological observation data only show minute changes in the amounts of galactic cosmic rays and cloud cover, making it hard to prove this theory.

Källa:http://www.kobe-u.ac.jp/research_at_kobe_en/NEWS/news/2019_07_03_01.html

Studien bygger på de extrema förhållanden i anslutning till ett polskifte för 780 000 år som tillät kosmiska strålar att passera genom ett blekt jordmagnetförsvar under lång tid (se nedan). Som ”försvar” för att människan inte har del i klimatförändringar har det ingen relevans. Vid framtida polskiften gäller naturligtvis andra förutsättningar.

Bilden ur studien, jag väljer den för att öka uppmärksamheten och undvika den standardbild som vanligen följer med.

Bicentennial-resolution monsoon records from the Chinese Loess Plateau revealed that the summer monsoon (SM) was affected by millennial-scale climate events that occurred before and after the reversal, and that the winter monsoon (WM) intensified independently of SM variations; dust accumulation rates increased, coinciding with a cooling event in Osaka Bay.

Sommarmonsunen påverkades av klimatförändringar som varade i tusenårig skala före och efter polskiftet.

The WM intensification event lasted about 5000 years across an SM peak, during which the Earth’s magnetic dipole field weakened to <25% of its present strength and the GCR flux increased by more than 50%.

Även vintermonsunen intensifierades under cirka 5000 år när den jordmagnetiska fältstyrkan minskade till under 25% av den nuvarande. Då ett intakt Jordmagnetfält avlänkar och ”suger ur” energi ur inkommande laddade partiklar* är det logiskt om flödet av joniserande kosmisk strålning** ökade med mer än 50%


*) När laddade partiklar, joner, når det jordmagnetiska fältet börjar de cirkla runt fältlinlerna (bildlikt talat, fysiker skulle uttrycka sig mer precist) De accelereras i en dödsspiral och avger strålning uppdelad i fotoner med lägre energi, det vi ser som draperier av norrsken. Det som når ner till Jorden kan ställa till det i elförsörjningen men inte så ofta. Kraftledningar av olika slag, säkert även matarledningar till tågen, är stora antenner.

**) För nördar: När man började studera strålning från radioaktiva material användes Wilsonkammare, glasbehållare med övermättad vattengas dit man riktade radioaktiviteten. Alfa– och betapartiklar efterlämnade små bubbelspår. Placeras behållaren i ett magnetfält går det att bestämma partiklarnas laddning och energi. Det första genom att se åt vilket håll deras bana kröktes, energin genom att mäta radien på krökningen. Partiklar med hög energi brydde sig inte mycket, de böjdes rätt lite. De med låg energi gjorde små piruetter.

Bildränderna i gamla tjock-TV och oscilloskop byggdes med liknande metoder, elektroners bana mot skärmen kröktes med magnetfält och elektriska fält där kraven på hastighet är höga.

Studien: https://www.nature.com/articles/s41598-019-45466-8

GCR: Galactic Cosmic Rays, kosmisk strålning, SM: Summer Monsoon, WM: Winter Monsoon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.