Temperatur via satelliter, är de pålitliga?

All mätning av temperatur är behäftad med felkällor, en del väl kända, andra kommer som överraskningar även om det inte borde behöva ske. Videon beskriver hur atmosfärens friktion kom att påverka mätdata från en satellit.

Temperatur är mått på atomers och molekylers genomsnittliga rörelseenergi som ger infraröd strålning. Den mäts med sensorer och via dessa kan man någorlunda* avgöra värde och ursprung. Tyvärr är de hittillsvarande sensorerna sannolikt inte tillräckligt frekvenskänsliga för att avgöra exakt varifrån en viss foton kommer. En ”vanlig” termometer bryr sig inte om sådant detaljerat finlir, den mäter temperaturen, punkt.

En parameter i analysmodellen är satellitens banhöjd, där sket det sig vilket alldeles i onödan gödde klimatförnekare. Satelliter färdas högt men påverkas ändå av friktion från den tunna atmosfären. För varje år sjönk banhöjden med ungefär 1 kilometer vilket påverkade banan. Satelliter i låga banor brukar ha omloppstider om cirka 90 minuter vilket innebär 16 varv/dygn och dryga 5800 per år. En liten förändring i tid ackumulerade skillnader, mätningarna gjordes inte på den avsedda platsen varje dygn.

I följande video diskuterar man för- och nackdelar med land- och satellitbaserade mätningar, där nämns även de bojar som driver runt i oceaner och kan mäta temperaturer på olika djup.

Grunna gärna lite över följande bild.

*) En enorm fördel med satellitmätning är att den kan göras överallt, även där landbaserade instrument inte finns.