Vulgärord i klimatdiskussioner

Det finns många sätt att värdera betydelsen av en text. Ett av dem är att söka efter förstärkningsord som ersätter argument, lite som svordomar istället för ord med mening och betydelse. Det kan fungera när man umgås med andra med ungefär samma världsbild och kunskapsbrist i ämnet. I umgänge med kunnigare visar det bara frånvaro av verksamma sakargument, och kan med fördel ersättas med tomrum i texten.

Inlägg med uppenbara personangrepp samt mobbing är tydliga tecken på brister i argumenteringen. När ”vuxna” mobbar barn är det direkt avskyvärt.

Mitt intresse för klimatdiskussioner är nymornat och jag har svårt att förbise den nedvärderande ton och brist på källkritik som råder på facebook. Följande exempel på vulgära ”tomord” har jag hämtat därifrån. Listan är inte fullständig och kompletteras fortlöpande.

klimatdomedagssekten
koldioxidbluffen
klimathotet
klimatalarmet
lögnhals
Klimattalibaner
klimatångest
klimathysteri
alarmism
globalism (globalistisk agenda) kopplat till konspirationsteorier.
domedagsprofeter
uppvärmningsbedrägeriet
klimatvansinnet
klimatalarmister
skogstokiga
klimathotsgas
klimatförnekare (tips av läsare)
klimatnoja (Ny 20190618)
hysteria (engelska) / hysteri (Ny 20190618)
klimatreligiösa (Ny 20190623)
Klimat-teokratin (Ny 20190623}
klimatbedrägeriet (Ny 20190624)
klimatkommunism (Ny 20190630)
klimathypen (Ny 20190701)
Klimathypokondrikerna (Ny 20190702)
Domedagspredikanter (Ny 20190703)
domedagsprofetior (Ny 20190704)
klimatångestdrivna (Ny 20190705)
klimatskrämselpropagandan (Ny 20190705)
klimatångestterapi (20190705)
dödsvansinnesrekordhettan (Ny 20190708)
dödsnazistklimatförändringssommaren (Ny 20190708)
Klimatreligionen (Ny 20190710)
”nyttig idiot” (Ny 20190718) *
klimatalarmisttroll (20100719)
fanatisk sekt (Ny 20190719)
fejk-propaganda (Ny 20190803)
GRETA-hyckleriet (Ny 20190817)
klimatkonkarongen (Ny 20190926)
klimatgycklare (Ny 20191104)
klimatdiktaturen (Ny 20191220)

Sanning och lögn är ord du sällan eller aldrig finner i naturvetenskapliga studier men används ofta i journalistik samt sociala medier för att uppgradera egna åsikter och nedvärdera andras.

*) Att klassa ”nyttig idiot” som nytt är relevant bara för mig i diskussioner om bakgrunden för de långsiktiga förändringar vi ser och kan föreställa oss framöver. Begreppet har annan och mycket allvarligare förhistoria: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Nyttig_idiot

Kol i atmosfären

Hur mycket fossilt kol i form av koldioxid har mänskligheten bidragit till i atmosfären sedan t.ex. 50-talet? Detta är en grov uppskattning, kemister kan ha många invändningar mot detaljerna.

Det finns många uppgifter om atmosfärens totala massa och en vanlig uppskattning är dryga 5 * 10¹⁸, 5.000.000.000.000.000.000 kilo.

För närvarande utgör koldioxiden drygt 410 ppm, 0,041%. För enkelhets skull avrundar jag till 0,04%. I början av 50-talet var värdet i runda slängar 0,03%, ökningen i atmosfären sedan dess är alltså 0,01%.

Keelingkurvan över koldioxid i atmosfären från 1958 och framåt

Koldioxid har formeln CO₂, består alltså av en kol- (atomvikt 12) och två syreatomer (atomvikt 16). Koldioxidens molekylvikt blir då 12+16+16 = 44 och kolets andel av hela molekylen är 12/44, ungefär 27.3%.

Koldioxidens ökade andel av atmosfären sedan 50-talet är 0,01% = 0,0001 = 10^-4.

Kolets massa i atmosfären har då ökat med 12/44 * 10^-4 * 5 * 10¹⁸ kilo. I slutändan blir det ungefär 1.36 * 10¹⁴ kilo, skrivet på vanligt sätt med nollor är det 136.000.000.000 ton.

Märk väl att detta är det som hamnat i atmosfären, haven har tagit upp 25 – 40% (källor ger olika uppgifter), jag rundar totalsumman till 175.000.000.000 ton*.

Låt säga att vi extremt optimistiskt siktar på att nivåerna ska återgå till 50-talsvärden inom 1000 år (tusen år). Då måste vi avlägsna 175 miljoner ton varje år under 30-40 generationer.

Utan att tillföra något nytt.

*) Koldioxid i atmosfären och löst i vatten står i proportion till varandra. Minskar det atmosfäriska kolet kommer oceanerna att ”släppa till” ur sitt kol-förråd, naturligtvis gäller även motsatsen.

I flera senare inlägg planerar jag att förklara vad som kännetecknar växthusgaser och varför redan små mängder kan göra stor skillnad.

Vad vore Jorden utan atmosfär?

Vid 10000 meters höjd, 1/637 av Jordens radie, har trycket i atmosfären sjunkit till ungefär 1/4 av det vid havsytan. Sprayar du lack på en typisk jordglob du kanske har hemma så blir lagret proportionellt tjockare än merparten av den beboeliga atmosfären.

Det tunna blå bandet, Jordens atmosfär sedd från rymden.

Antag att den tunna atmosfären inte finns, Jorden är öde och tom men Solen fortsätter lysa. Med kända och accepterade fysiklagar kommer Jordens medeltemperatur med tiden att stabiliseras bra nära -18 grader Celsius. Dagarna blir visserligen varmare men nätterna betydligt kallare. Bortsett från teoretiska beräkningar, hur vet vi det?

Månen befinner sig på samma medelavstånd från Solen som Jorden med en medeltemperatur på -18 grader. Den roterar långsamt i förhållande till Solen, ett varv per månad, vilket gör att temperaturskillnaderna mellan maximum och minimum blir enorma. Månens albedo, ljusreflekterande förmåga, är cirka 0.13. Vi uppfattar Månen som ljus under natten men den kan jämföras med sliten asfalt vars albedo är cirka 0.12.

Alla sifferuppgifter är ungefärliga och baserade på typiska medelvärden. Atmosfären, till exempel, sväller i värme och drar ihop sig i kyla. Vid samma tryck vid havsnivå når atmosfären (troposfären) runt ekvatorn 17 km upp medan den i polartrakterna är 7 km ”hög”. Det är samma luftmassa över båda områdena, bara mer ”hopsjunken” vid polerna.

Svarta kroppar och strålning

Vad är svart? I grund och botten reflekterar det inget ljus. I praktiska sammanhang ”behåller” den ljuset och omvandlar till värme. Tänk dig en asfaltväg eller en svart bil i solsken, hur varma blir de efter ett tag?

Det finns inga perfekt svarta föremål, men för att travestera en av fysikers utgångspunkter:

”Tänk dig en ihålig ko med ett litet hål i, dessutom mattsvart på insidan.”

I stort sett kommer hålet att bete sig som en svart kropp för inkommande ljus. Ljuset som hamnar inne i kon kommer att studsa runt till dess det tappar energi och ”dör”, föga eller inget slipper ut genom hålet igen.

En perfekt svartkropp har en intressant egenskap, om den hettas upp avger den strålning enligt ett lagbundet mönster. (I detta sammanhang faller jämförelsen med kon platt till marken.)

Förklaring av diagrammet: Skalorna är logaritmiska (ändras 10 gånger per huvudskalstreck) och temperaturen anges i Kelvin där 0 grader Celsius = 273,15K. Den stående regnbågen visar det synliga ljuset och kurvorna den strålning som en perfekt svartkropp avger vid olika temperaturer. Den gula kurvan motsvarar Solens yttemperatur (jo, den är faktiskt en bra svartkropp som vi kan se med blotta ögon!). Den röda (300K, ungefär 27 grader Celsius) är nära vår och Jordens temperatur.

Solen kan approximeras som en svartkropp men med vissa begränsningar. Den omges nämnligen av ämnen som filtrerar bort (= ändrar våglängd på) delar av strålningen vilket innebär dippar i vissa delar av spektrumet.

Klipper vi ut lika smala strålningsband vid Solens och Jordens maximala strålning kommer Solen att ”vinna” med ungefär 25*10⁷ gånger per kvadratmeter. Solen ger ungefär 10% av sin energi som UV-strålning men bara en liten del, UV-A och något av UV-B når ner till oss människor. Kväve är helt transparent för dessa våglängder medan syrgasen (O₂) kan splittras i atomer av UV-C. Syreatomer är oerhört reaktionsbenägna och en del kan bilda ozon, O₃. Atmosfären fungerar därför som ett UV-filter.

Vi kan se ungefär en oktav av solljus, UV-ljus ligger i oktaven över medan IR (värmestrålning) omfattar ungefär fyra oktaver under det synliga ljuset. Vår hud är på så sätt känsligare för elektromagnetisk strålning i ett långt större frekvensomfång än våra ögon.

Svartkroppstrålning i Svenska Wikipedia eller på Engelska

Ögonen hos barn och unga kan reagera på UV-A. Detta kan förklara att jag upp i gymnasieåldern inte klarade solljuset på skolgården under soliga senvinterdagar när snön fortfarande fanns kvar. Jag kisade med ögonen och tittade på andras mörka kläder medan de flesta verkade helt opåverkade.

Kondensstrimmor och koldioxid

Strimmorna på bilden kommer från ett jetplan. Förmodligen drivs det av flygfotogen, en blandning av kolvätekedjor med 8-12 kol. En sådan kolkedja, rak och därför mättad, med 8 kol omges av 18 väte (12 kol av 26 väte). De finns även med dubbel- och trippelbindningar, grenade och ringar.

När flygfotogen förbränns bildas koldioxid och vatten, se bilden nedan. För varje kol som bildar koldioxid ”friställs” nämligen två väteatomer som omgående reagerar med syre till vatten. Syret kommer i båda fallen från luften.

Varje kol i flygfotogenet bildar ungefär lika många* vatten- som koldioxidmolekyler. Du ser vattnet då det omgående kondenserar och fryser till is i den intensiva kylan, -50 grader eller kallare på 8 – 12 kilometers höjd där det är ekonomiskt att flyga.

Koldioxiden i och omkring kondensstrimman är genomskinlig i det synliga området och därmed osynlig gas**.

Koldioxiden utgör 1/12 till 1/8 molekyler färre än de i vattnet du ser, det är en hel del, eller hur?

Läs mer i ett senare inlägg

*) Faktiskt en vattenmolekyl mer då metyländarna (slut och början) av kedjan bär vardera en extra väteatom.

**) I det låga tryck som råder på dessa höjder finns inga som helst förutsättningar för flytande eller frusen koldioxid som vi skulle kunna se.

Hur mäter man Jordens gravitation med satelliter?

Gravitation är en kraft som attraherar massor och verkar över avstånd från molekylnivå till, i princip, oändligheten.

Ta till exempel en planet och en spelkula. Om båda är i vila i förhållande till varandra kommer gravitationen att dra spelkulan till planetytan där den blir liggande. Om en raket lyfter kulan och dessutom ger den fart längs planetytan kan den bli en satellit och kretsa runt planeten.

Planetens massa (”vikt”) dominerar helt hur spelkulan beter sig, kulans massa är jämförelsevis obetydlig. För varje kombination av planetens massa och spelkulans banhöjd kommer den att färdas i en noga definierad fart för att fortsätta som en satellit. Om vi på något sätt ökar planetens planetens massa/gravitation krävs högre fart för att bibehålla banhöjden, alternativt får man acceptera en lägre banhöjd och högre fart. Se det som en konstant kombination av läges– och kinetisk energi.

Alla massor, små (spelkulan) som stora ( detta fall Jorden) kröker rumtiden på ett sätt som tvillingsatelliterna GRACE utnyttjar för sina mätningar.

Vi kan naturligtvis inte ändra en planets massa på det sättet, det är bara ett tankexperiment. Men Jordens gravitation varierar något lite från plats till plats. Det är lätt att föreställa sig att järninnehållet i Malmfälten ökar gravitationen, en effekt som utnyttjades från mitten av 1900-talet genom att flyga över misstänkta områden försedda med, för tiden, känsliga mätinstrument.

Redan 2002 sändes ett par satelliter, GRACE-1 och GRACE-2, upp för att i samarbete kartlägga Jordens gravitation. De går i samma bana på 500 kilometers höjd men 220 kilometer ifrån varandra. När en satellit passerar över ett område med högre gravitation kröks rumtiden, banhöjden minskar och farten ökar. Denna anpassning av fart och banhöjd i relation till gravitationen sker kontinuerligt och för alla satelliter men dessa är konstruerade för att i samarbete kartlägga Jordens gravitationsfält.

Tvillingsatelliterna GRACE

I och med att de cirklar i samma bana men 220 kilometer isär så befinner de sig aldrig nära samma punkt samtidigt. När ”ettan” befinner sig över ett område med högre gravitation ökar hastigheten (den hamnar tillfälligt i en ”utförsbacke”) och avståndet till ”tvåan” ökar. En stund senare kommer ”tvåan” till samma plats, dess hastighet ökar och hinner ifatt. Naturligtvis är det mer komplicerat än så, men principen är korrekt.

För att mäta dessa variationer i avstånd med tillräcklig precision används mikrovågsradio. Systemet är så känsligt att det detekterar skillnader neråt 10 mikrometer, motsvarande 1/10 av ett hårstrå! I kombination med mycket exakta GPS-data kartläggs gravitationen i varje område på Jorden, deras bana är nära polär (passerar nära både Nord- och Sydpol på varje varv) och så anpassad att de scannar hela Jorden på 15 dagar.

Kartläggningen är upp till 1000 gånger precisare än tidigare och mäter t.ex. vattenströmmar i haven, förändringar i glaciärer, istäcken, till och med magmaflöden under jordytan.

GRACE hade en kalkylerad livslängd om 5 år men togs ur drift först 2017. De har ersatts med GRACE-FO (Follow Up) som i tillägg dessutom använder laser för ytterligare precision. De kan mäta inbördes vinklar när de ”dyker” respektive ”stiger” ur gravitationsbrunnarna. GRACE-FO beräknas ha 20 högre precision än föregångarna.

Källa: https://en.m.wikipedia.org/wiki/GRACE_and_GRACE-FO

Vad händer i en forskningsreaktor?

Sedan radioaktiva material började studeras på allvar i slutet av 1800-talet* har det inträffat allt mellan små incidenter och stora katastrofer. Alla har, enligt min mening, varit resultat av bristande kunskaper, mänskliga misstag eller oförmåga att ta höjd för eller ens förutse möjlig yttre påverkan (brister i planering).

Från och med att USA inledde arbetet att utnyttja fissionsenergi som vapen under Andra Världskriget så ökade antalet incidenter och de blev gradvis allvarligare. Från och med händelserna på Three Mile Island 1979** där den nyaste reaktorn redan efter 90 dagar drabbades av en ”halvgången” härdsmälta så växte opinionen mot kärnkraft.

Två andra rejäla katastrofer, Tjernobyl 1986 och Fukushima 2011, hade också sin grund i mänskliga fel.

Tjernobyl var byggd med billig och förenklad teknik, påskyndad av ”skit bakom rattarna”.
Fukushima Daiichi byggdes helt intill havet för att öka verkningsgraden genom att utnyttja stora mängder havsvatten för kylning. Detta utan att ta rimlig hänsyn till Japans belägenhet i och nära jordbävningszoner. Detta blev uppenbart när en tsunami dränkte reaktorerna och slog ut deras kylvattenförsörjning. Detta är ett exempel på bristande planering där man inte tog hänsyn till en möjlig översvämning dessutom med ett kylsystem som slogs ut vid vid en sådan händelse.

Givet att vi tar lärdom av gångna misstag och tänker framåt så bör antal incidenter och katastrofer minska, om inte i antal så åtminstone i antal/kWh. Misstänksamheten mot kärnkraft är fortfarande stor och i vissa fall berättigad, men mycket beror på att en av farorna, strålning, är skrämmande och ogreppbar. Det finns de med flygskräck trots att risken för att skadas eller dö i en fordonsolycka är oerhört mycket större.

Videon här nedan bör vara intressant för både förespråkare och kritiker av kärnkraft.

*) Marie Curie fick Nobelpris 1903 och 1911

**) Den kallas vanligen Harrisburgolyckan efter en näraliggande stad.

Väder och klimat, hur tvärsäker är DU?

Vårt klimat är integralen av lokalt ”väder” och ”händelser”* över hela jordklotet från och med jordskorpan, inberäknat de 7/10 som finns under vatten, till över termosfären-exosfären. Allt detta integrerat över en längre tid, säg 10-1000 år.

”Klimatmodeller” försöker med varierande framgång anpassa sig till historiska data samt extrapolera framåt, oftast förbi (ibland långt förbi) vår egen möjliga återstående livslängd. Detta har naturligtvis givit upphov till felaktiga förutsägelser, t.ex. Al Gores spektakulära killgissningar.

De funktioner (det finns fler) som jag skissar på här ovan bygger på observationer och prognoser av hundratals-tusentals parametrar vars betydelse de förmodat kunniga inte är helt överens om även om lekmän (”MedelSvensson”) ofta är enögt eller blint tvärsäkra.

Meteorologer studerar vädret och gör prognoser, vanligen timmar eller dagar framåt. Dessa har gradvis blivit pålitligare i och med att antalet mätstationer inklusive vädersatelliter blivit fler och samverkar med kraftfulla datorer som kör allt bättre datorsimuleringar. Trots alla hjälpmedel börjar deras prognoser bli opålitliga redan efter några dagar. Blir du då förvånad över att långt mer invecklade klimatmodeller ännu inte kan bedöma framtiden med tillräcklig grad av precision?

Hur många ”klimatlekmän” kan räkna upp 10 parametrar, gärna i ordning från de du uppfattar som mest betydande och fallande. Finns någon som du definitivt vill stryka på listan av ”vanligen misstänkta”**?

Här ett förslag att fundera över. Tack för länken, Anders!

En lättförståelig grafisk historik över Jordens temperatur som börjar för 22000 år sedan, Tack för länken, Olle!

*) Till dessa händelser räknar jag in vulkan– och andra naturliga utsläpp, jordbävningar med ev. tsunamier, jordskred och liknande. Jordskred är ofta inte helt naturliga utan följder av människans ogenomfunderade ödeläggelse av naturen.

**) Det finns en som ständigt återkommer och ”facebook-forskare” klassar som totalt oskyldig, vilken det är får du själv bedöma.

Fåkunniga och lättledda politiker

When CO₂ emissions linked to the production of batteries and the German energy mix – in which coal still plays an important role – are taken into consideration, electric vehicles emit 11% to 28% more than their diesel counterparts, according to the study, presented on Wednesday at the Ifo Institute in Munich.

Källa: Brussels Times

Jag vet inte hur pålitlig källan är, men den ifrågasätter åtminstone den orimliga utgångspunkten att elektrisk energi i grunden är fri från emissioner (”utsläpp”).

Min åsikt är att de ”som styr” (politiker) är som folk är mest, lättledda och svårstyrda. Givet det vida spektrum de antas behärska är det lätt förstå att deras kompetens i svåra frågor är ytlig samtidigt som de är känsliga för vad deras förmodade väljarunderlag kan trenda mot.

I detta sammanhang har en väl grundad åsikt att emissioner ska begränsas parats med en överpositiv inställning till elektricitet som energibärare [1] och fött beslut som, sammantaget, har negativa konsekvenser.

When all these factors are considered, each Tesla emits 156 to 180 grams of CO₂ per kilometre, which is more than a comparable diesel vehicle produced by the German company Mercedes, for example.

För att marknadsföra förmodat ”miljövänliga” Tesla till höga priser har man inriktat sig på prestanda som tilltalar köpare men som står i skarp kontrast till faktisk miljöhänsyn.

Den drygt 2,2 ton tunga elbilen Tesla Model S har gång på gång slagit världen med häpnad med sina brutala accelerationstider. Nu har den gjort det igen – Model S P100D med Ludicrous+ är den snabbast accelererande bilen någonsin testad av den amerikanska biltidningen Motor Trend upp till 60 mph, eller 97 km/h. Den är första produktionsbil någonsin att klara sprinten på under 2,3 sekunder, och slår tidigare rekordhållaren Porsche 911 Turbo S.

Källa: Teknikens Värld

EU-målet för CO₂-utsläpp 2030 är fullständigt orealistiskt givet att vi vill ha fordon som liknar dagens i storlek, prestanda och säkerhet. Om vi väljer mindre bilar, accepterar betydligt lägre hastighetsgränser och kräver att bilar automatiskt ska tvingas anpassa sig till trafiksituationen så kan vi alldeles säkert bygga lättare och på så sätt minska emissionerna.

The German researchers therefore take issue with the fact that European officials view electric vehicles as zero-emission ones. They note further that the EU target of 59 grams of CO₂ per km by 2030 corresponds to a “technically unrealistic” consumption of 2.2 litres of diesel or 2.6 litres of gas per 100 kms.

[1] Många betecknar elektricitet som en energikälla, något som i grunden är fel! Det är en väldigt praktisk övergång från andra energibärare och kan i viss mån lagras och/eller utföra arbete.

Vi kan nu ”se” den tidigaste kemin

After decades of searching, scientists have finally detected in space the first molecular bond that would have formed in the early Universe after the Big Bang.

Min tolkning: Efter årtionden av sökande har forskare slutligen lyckats finna den första föreningen (molekyl/jon) av olika atomer som kan ha uppstått i det ”färska” Universum efter Big Bang

Källa: Science Alert

Grundämnen består av positivt laddade atomkärnor och ett motsvarande antal elektroner så att de blir elektriskt neutrala. Den enklaste kombinationen av dessa är väteatomen H, inte att förväxla med vätemolekylen H₂, vätgas. I det nybildade Universum var temperaturen (egentligen energitätheten) så hög att allt var en enda röra av positivt laddade atomkärnor och negativt laddade elektroner, ett plasma.

Efter några hundra tusen år hade Universum glesnat (energitätheten och därmed temperaturen blivit tillräckligt låg) för att väteatomer (en proton + elektron) ska börja bildas. Energin i plasmat är fortsatt tillräckligt koncentrerad så väteatomer [1] kan fusionera (slås samman) till nästa grundämne, helium (He). I den processen frigörs energi vilket bidrar till att driva utvidgningen vidare. I detta läge beter sig Universum som en gigantisk detonerande vätebomb med ett plasma bestående av protoner (de allra enklaste atomkärnorna), neutroner, elektroner samt heliumatomer. Vi är framme där citatet ovan börjar få mening.

Scientists predicted HeH⁺ might form in planetary nebulae back in the 1970s, but up until now we’d still never been able to detect it.

Helium- och väteatomer slås samman till HeH⁺, heliumhydrid, en positivt laddad jon, det allra enklaste ämne man sökt sedan 70-talet. Teoretiskt har det funnits på agendan längre än så men instrumenten som krävs har inte funnits på rätt plats förrän på senare år. Här några skäl varför vi inte upptäckt heliumhydrid i rymden tidigare.

Universum expanderar (utvidgas) och det sker i snabbare takt ju längre bort vi observerar.
Sirenen från ett blåljusfordon får lägre frekvens när det kör fort från oss, vi kallar det dopplereffekten. På samma sätt sjunker frekvensen från en foton som sänds ut av de tidiga heliumhydrid-jonerna.
På grund av dopplereffekten kommer den ursprungliga högfrekventa heliumhydrid-fotonen att få en lägre frekvens när den når oss.
Vår atmosfär absorberar dessa IR-fotoner med våglängden 149 μm [2] och de slipper inte förbi ner till Jordytan.
För att upptäcka fotoner (”strålning”) från de tidigaste heliumhydriderna måste detektorerna finnas i satelliter där atmosfären är tillräckligt ”gles” för att släppa fram dem.

Bilden visar översiktligt att atmosfären hindrar passage av stora delar av elektromagnetisk strålning. Dit hör 149 μm (ungefär 75 gånger längre våglängd än synligt ljus) som nämns i texten. I intervallet mellan 1-100 μm inryms värmestrålning som Jorden avger för att vidmakthålla strålningsbalansen. [3]

Läs artikeln för en fullständigare beskrivning, min är avsevärt förenklad.

[1] Egentligen deuterium och tritium med en respektive två neutroner tillsammans med den enda protonen.

[2] 1 μm = 0.000 001 meter

[3] Växthusgaser fyller gradvis ut de dippar som utgör ”strålningsfönster”. Det gör att Jorden samlar på sig värmeenergi som till 9/10 hamnar i haven.