Himlakroppen i solsystemet med massivaste växthusskalet, del 3

Solens kärna är främst heliumplasma och sträcker sig ut till 20-25% av Solradien[1]. 99% av kärnfusionen mellan väteisotoperna deuterium 2D/2H och tritium 3T/3H till mer heliumplasma (4He)[2], en neutron samt 17.6MeV energi sker i ett skal innanför 0.24 Rsol och upphör helt innan 0.3 Rsol.

Fusionen pågår utanför den heliumrika kärnan där väteisotoperna finns. Enligt grafiken nedan bör temperaturen där vara ungefär 7-8*106K (7-8 miljoner grader).

Radiative zone Convection cannot occur until much nearer the surface of the Sun. Therefore, between about 20–25% of the radius, and 70% of the radius, there is a ”radiative zone” in which energy transfer occurs by means of radiation (photons) rather than by convection. Källa: Wikipedia

Mellan fusionsområdet invid kärnan och upp till 70% av Rsol sjunker temperaturen med ungefär 5.5*106K (5 500 000 K) över avståndet 0.5Rsol (3.5*105km). Temperaturgradienten blir i snitt ungefär 16K/km, att jämföra den i Jordens troposfär, 6,5K/km. Då densiteten inne i Solen är mångfalt större än i Jordens troposfär räcker inte temperaturgradienten för att vidmakthålla värmetransport uppåt via konvektion, likt Jordens termik. I detta område sker den därför med strålning, fotoner.

This energy, which can take between 10,000 and 170,000 years to escape from its core, is the source of the Sun’s light and heat.

Läs citatet tillräckligt många gånger för att ta in dess kärna, fotoner från fusionen tar mellan 10 000 och 170 000 år på sig för att krångla sig ut! Tala om växthuseffekt! Solljus som strömmar emot oss idag ”skapades” alltså när Sverige med nöd och näppe kvittat sig inlandsisen, kanske så långt tillbaka att det fortfarande återstod 70 000 år till dess de första människorna började lämna Afrika. Tänk på det nästa gång du ser Solen.

Detta är tveklöst solsystemets massivaste växthusskal, ett isolerande lager som håller inne energin! Blotta tidsåtgången är skäl nog men det finns ytterligare ett argument som jag återkommer till. Jag gissar att merparten ingenjörer, teknologie doktorer samt andra högutbildade utanför astronomi och kärnenergi inte ens är i närheten av svaret, så överraskande är det.

Del 1 i detta ämne https://urminsynvinkel.wordpress.com/2019/11/12/himlakroppen-i-solsystemet-med-massivaste-vaxthusskalet-del-1/

Del 2 i detta ämne https://urminsynvinkel.wordpress.com/2019/11/13/himlakroppen-i-solsystemet-med-massivaste-vaxthusskalet-del-2/


[1] Solens radie (Rsol) är 696 342 ± 65 km, jag avrundar till 7*105 km.

[2] Hur varm vi än tycker Solen är duger den inte för att vidareförädla heliumplasma, det är slutstationen, sophögen.

Himlakroppen i Solsystemet med massivaste växthusskalet, del 2

Solen består, atom för atom, av 91% väte, 8.9% helium från Big Bang samt lite annat smått och gott (astronomer kallar dem metaller trots att syre ingår!) som den ärvt från en eller flera generationer supernovor. För ungefär 4.6 miljarder år sedan drog sig ett moln av olika härkomst samman på grund av gravitationskrafter. En (något?) större andel av massan hade en samverkande rörelsemängd som gjorde att molnet roterade. Molnet plattades därför ut till en skiva med en central del där gravitationen samlade 99.86% av massan som bildade Solen.

Trycket ökade temperaturen så mycket att atomer blev till plasma.

  • Plasma är ett av materiens fyra former[1], de övriga är fast, flytande och gas. Hettar man upp ett fast ämne blir det i ordning flytande, gas och slutligen plasma. Ett plasma kännetecknas av att atomkärnor och dess elektroner är särade från varandra. Plasma är elektriskt ledande, t.ex. i tändstift, piezoelektriska grilltändare, lysrör, blixtar och elsvetsar.

Väte finns som grundform och två isotoper, alla med en kärna med en proton ”omgiven” av en elektron. Trots att isotoperna alla är väte har de två ”avvikarna” fått egna beteckningar.

  • Den helt dominerande formen 1H har enbart en proton i kärnan.
  • Deuterium 2D eller 2H, har en proton samt en neutron i kärnan.
  • Tritium 3T eller 3H har en proton samt två neutroner i kärnan.

I den hetta (>15 000 000 K[2]) och kaos som råder i Solens kärna kan en deuterium- och en tritiumkärna råkas även om de är relativt sällsynta, särskilt tritium. De slår sig samman till en ny och mycket stabilare atomkärna, ädelgasen[3] helium med fyra kärnpartiklar, avger termisk energi samt dumpar den extra neutron som blir över.

Detta är Solens ”energiugn”. Den beskrivs ofta som en vätebomb som exploderar. Det tilltalar fantasin men liknelsen är starkt överdriven. I en vätebomb har man optimala blandningar av väteisotoper medan Solen domineras av stabilt 1H. Under kärnfusionen frigörs neutroner som behövs för att i ”lugn” takt nybilda deuterium och tritium. Fusionen är självreglerande, högre aktivitet och temperatur gör att solens kärna sväller och det blir glesare mellan de aktivt deuterium och tritium. När temperaturen sjunker ökar tätheten och de inblandade isotoperna kan dejta fullt ut igen.

This energy, which can take between 10,000 and 170,000 years to escape from its core, is the source of the Sun’s light and heat. Källa: Wikipedia

Solens kärna är med mänskliga mått varm men inte tillräckligt för att driva helium att fusionera vidare till tyngre ämnen. Stabilt heliumplasma samlas allt eftersom i kärnan, i praktiken solens sophög. Med tiden (åja, många miljarder år fram i tiden) avtar fusionsaktiviteten väteisotoperna deuterium och tritium sinar och soporna (heliumplasma) står upp i halsen.

Fundera på detta: Hur är energiproduktionen (t.ex. som W/m3) där fusionen pågår? Känns det som en vätebomb?

Källor: Gymnasie- och Universitetsstudier, allmänt kunskapsinhämtande samt Wikipedia. Anser du den senare opålitlig så ange var det brister och peka på en alternativ källa.

Del 1 i detta ämne https://urminsynvinkel.wordpress.com/2019/11/12/himlakroppen-i-solsystemet-med-massivaste-vaxthusskalet-del-1/

Del 3 i detta ämne https://urminsynvinkel.wordpress.com/2019/11/14/himlakroppen-i-solsystemet-med-massivaste-vaxthusskalet-del-3/


[1] Grekerna ansåg att all materia bestod av jord, vatten, luft och eld. Märk likheten samt att eld ”innehåller” plasma!

[2] Kelvinskalan utgår från absoluta nollpunkten och med samma steg som Celsius.

[3] Atomer med komplett fyllda yttersta elektronorbitaler är stabila och i stort sett ”ointresserade” av att reagera med andra. Alla är gaser, därav beteckningen ädelgas.

Himlakroppen i Solsystemet med massivaste växthusskalet, del 1

Det är definitivt inte Jorden! Dess atmosfär innehåller visserligen gaser som är effektiva hinder för fotoner, ursprungligen från Solen. Detta märks mest på vardera sidan om det synliga spektrum.

Fotoner med kortare våglängder / högre frekvenser / högre energi än synligt ljus kallas Ultraviolett strålning. De delas in i UV-A och UV-B som ger oss tilltalande brun färg och deltar i hudens omvandling av molekylen kolesterol till hormonet vitamin-D. Överkonsumtion resulterar i brännskador och med tiden rynkig hud. Till det kommer UV-C som är bakteriedödande och direkt skadligt.

Under passagen genom atmosfärens övre lager har UV-C energi nog att sära syremolekyler O2 till atomer och låta dem förenas till synnerligen reaktionsbenäget ozon, O3. I den vevan dräneras UV-C-fotoner på hög energi, de upphör att vara farliga. Mer om ozon här: https://urminsynvinkel.wordpress.com/2019/08/10/du-tror-inte-pa-koldioxid-som-en-betydelsefull-vaxthusgas/

När solens strålar når Jorden, vare sig det är mark eller vatten, värms den upp. Allt med en temperatur ≠ från absoluta nollpunkten [1], 0 grader kelvin avger värme, IR-fotoner. Växthusgaser i atmosfären på vägen ut mot rymden utgör tillräckligt stora hinder för att de, i samarbete med vattengas, höjer Jordens medeltemperatur med 33°C, från -18°C till betydligt behagligare +15°C.

Rubriken avser en himlakropp i Solsystemet med ett massivt växthusskal. Kan det vara Venus? Definitivt ett gångbart förslag, men ändå inte svaret.

Till nästa inlägg i ämnet, se gärna följande femminutersvideo video från National Geographic: https://youtu.be/2HoTK_Gqi2Q

Del 2 i detta ämne https://urminsynvinkel.wordpress.com/2019/11/13/himlakroppen-i-solsystemet-med-massivaste-vaxthusskalet-del-2/

Del 3 i detta ämne https://urminsynvinkel.wordpress.com/2019/11/14/himlakroppen-i-solsystemet-med-massivaste-vaxthusskalet-del-3/


[1] Absoluta nollpunkten nås vid -273.15°C, alternativt 0 K. Den kan aldrig nås fullt ut men man kan med rätt teknik komma godtyckligt nära.

Fem byggstenar i vetenskapsförnekelse

Videon är 10 minuter, den seriöst intresserade har antagligen tid att se den. Om du väljer att -inte- se den kan det bero på att den kanske ifrågasätter dina val av information, ett säkert tecken på bias.

I inledningen klargör John Cook skillnaden mellan skepticism och förnekelse

  • Skepticismen driver vetenskapens utveckling mot ökad kunskap samt bidrar till att beforska nya områden. Man utgår från belagda teorier, eventuellt tillkommande hypoteser och fakta. Ur detta kommer en slutsats som utsätts för kritik från kunniga inom området, peer-review. Om den passerar kan den publiceras i vetenskapliga tidskrifter och nå ut till intresserade.
  • Förnekare utgår från en eller flera åsikter och förminskar eller bortser helt från fakta som talar emot dem.

1:50 Påhittade eller upphaussade ”experter” utnyttjas för att ge sken av kontroverser inom ett område. Förnekare ger dem ett imaginärt inflytande som deras åsikter eller kunskaper inte gett dem.

2:50 Ologiska felslut eller rena kullerbyttor.

3:50 Flytta målstolpar när argumenten tryter. Äkta vetenskap redovisar osäkerheter även när teorier är väl belagda. Förnekare plockar gärna upp sådana och blåser upp dem till omotiverade proportioner.

4:20 Cherry picking innebär att fokusera på data/kunskaper som ensidigt stöder en åsikt och bortse från helheten.

4:40 Konspirationsteorier (flum) bygger något, mycket eller allt av förnekares världsbild.

Videon fortsätter förklara varför vetenskapsförnekare kan vara omedvetna om bakgrunden till sina åsikter.


Källa: University of Queensland, Australien https://youtu.be/wXA777yUndQ

En grad högre medeltemperatur, det är väl bara trevligt eller finns nackdelar?

Statistik och grafik organiserar och ger lättillgängliga bilder av data som kan vara komplicerade. Jag ska väldigt förenklat beskriva tre av statistikens betydelsefulla mått som du bör känna till.

Först lite om statistisk normalfördelning, ibland kallad klockkurva.[1] Vissa mått, t.ex. vuxna människors längder och IQ antas vara normalfördelade i en större population, se bilden härunder. [2]

Statistiskt idealiserad normalfördelning, en klockkurva
Statistiskt idealiserad normalfördelning, en klockkurva
  • I mitten finns det aritmetiska medelvärdet.
  • De streckade linjerna är placerade på 1, 2 respektive 3 standardavvikelser från medelvärdet. Siffrorna i de färgade segmenten anger hur stor andel av observationerna som finns där.
  • Variansen anger hur ”precis” medelvärdet är. Om kurvan är hög och smal är variansen, spridningen, liten. Är kurvan låg och vid är variansen i materialet större.

Jordens temperaturanomalier (avvikelser från det vanliga på platsen) antas följa en statistisk normalfördelning. Låt säga att medeltemperaturen höjs och vi vill jämföra med ursprunget.

Inverkan på normalfördelningar av medelvärde, standardavvikelse och varians.

Inverkan på normalfördelningar av medelvärde, standardavvikelse och varians.

Alla dessa exempel överdriver för att vara tydliga. Beroende på geografisk belägenhet har vi olika uppfattningar om vad som är ”kallt” och ”varmt”, statistiken gäller avvikelser.

  • Överst syns vad enbart höjning av medeltemperaturen innebär. Den lilla rosa triangeln under utgångskurvan, kallat varmt väder, övergår i rekordhetta när kurvan flyttar till höger medan det kalla inslaget minskar eller försvinner. Under kurvan med högre medeltemperatur ökar andelen varma dagar avsevärt.
  • Mittengrafen illustrerar när medeltemperaturen förblir densamma men vädervariationerna ökar. Detta är med för att illustrera variansens inverkan.
  • Den nedersta grafen kombinerar stigande medeltemperatur med en större varians (spridning) av olika väderhändelser. Rekordhetta ökar rejält samtidigt med viss återkomst av köld.

Det sista alternativet är nog det framtiden bjuder oss. Inte bara en enstaka grads extra medeltemperatur utan en påse med onödigt många rekordheta [3] dagar varje år.


[1] Klockkurva https://en.wikipedia.org/wiki/Normal_distribution

[2] Löner och förmögenheter är definitivt inte normalfördelade.

[3] https://urminsynvinkel.wordpress.com/2019/07/17/27-satt-att-do-av-varme/

Atmosfärstryck och temperatur.

En helt vanlig cykelpump blir snabbt varm när man pumpar, likaså tryckkärlet på en kompressor när du startar den och kylslingorna bakom ett arbetande kylskåp eller frys blir varma. Alla bygger på samma fenomen, när man tillför energi (ökar trycket) kommer gasmolekylernas medelhastighet att öka. Temperatur [1], värme (alt. kyla), är en följd av molekyl- eller atomers medelhastigheter.

Vare sig cykelpumpar, kompressorer eller kylanläggningar är slutna system. Så snart man slutar tillföra energi tar IR-strålning och konvektion överhanden och de svalnar.

Inte heller Jorden är ett slutet energisystem, den avger kontinuerligt värme till rymden till dess inkommande energi från Solen [2] och utgående värmestrålning når en balans. Den uppnås när Jordens medeltemperatur resulterar i en IR-strålning som matchar inflödet. Det är en mycket långvarig process då Jordens värmetröghet är betydande. För närvarande är medeltemperaturen strax över 288,15 K (+15°C). Enligt de fysikaliska strålningslagarna kommer IR-strålningen att ha sitt maximum där och avtar mot högre och lägre energi (längre våglängder) Se utförligare beskrivning om teorin för ideala gaser: https://en.wikipedia.org/wiki/Maxwell–Boltzmann_distribution

Här kommer ett hugskott in om att atmosfärstryck och solinstrålning är de verkliga drivande krafterna bakom Jordens temperatur. En sajt kallad WND publicerade följande citat (Seriöst, gå till länken och se deras klickbeten avsedda att kroka amerikanska konservativa)

”In essence, what is commonly known as the atmospheric ”greenhouse” effect is in fact a form of compression heating caused by total air pressure, the authors told WND in a series of e-mails and phone interviews, comparing the mechanics of it to the compression in a diesel engine that ignites the fuel.”

And that effect is completely independent of the so-called ”greenhouse gases” and the chemical composition of the atmosphere, they added.”

WND länkar till en bild av rapportens första sida: https://www.omicsonline.org/open-access/New-Insights-on-the-Physical-Nature-of-the-Atmospheric-Greenhouse-Effect-Deduced-from-an-Empirical-Planetary-Temperature-Model.pdf Varför en bild? ”Studien” är borttagen [3] från tidskriften som ursprungligen publicerade den. Författarna uppträdde under pseudonymer (Namnen stavades i omvänd ordning) då de förväntade sig problem att passera peer-rewiev processen beroende på det tveksamma anseende tidigare produktion gett dem.

But before they could shift anyone’s paradigms, the authors would have to publish their study. Therein lay an obstacle: In 2011, the pair’s previous work sparked sometimes intense — and sometimes misunderstood, they said — discussion in the climate-skeptic blogosphere. To would-be publishers, that association was deadly.
As Volokin wrote to The Washington Post in a statement prepared as a response to this article, “journal editors and reviewers would reject our manuscripts outright after Googling our names and reading the online discussion.”

Washington Post publicerade en lång genomgång den 19 september 2016 med rubriken ”Scientists published climate research under fake names. Then they were caught.

The paper argues that concentrations of CO2 and other supposed ”greenhouse gases” in the atmosphere have virtually no effect on the earth’s temperature.

They conclude the entire greenhouse gas theory is incorrect.

Instead, the earth’s ”greenhouse” effect is a function of the sun and atmospheric pressure, which results from gravity and the mass of the atmosphere, rather than the amount of greenhouse gases such as CO2 and water vapor in the atmosphere. Källa WND

”Sitt-still-i-båten-förespråkare” brukar poängtera osäkerheten i klimatmodeller som handskas med mängder av ömsesidigt beroende parametrar (återkopplingar). Artikeln i WND beskriver en betydligt mer drakonisk klimatmodell, den koncentrerar sig på solinstrålning och atmosfärstryck. Författarna stöder sig på data från andra himlakroppar som är stenplaneter.

To understand the phenomena, the authors used three planets – Venus, Earth and Mars – as well as three natural satellites: the Moon of Earth, Titan of Saturn and Triton of Neptune.

Med dessa som utgångspunkt bygger man följande graf:

Anpassningen mellan mätpunkterna och deras kurva ser övertygande ut, lite åt samma håll som den Ancel Keys använde för att argumentera för ett samband mellan ohälsa och fett. Där vet vi att han hade långt fler mätdata men de passade inte in i hans förförståelse och publicerades därför inte.

Det finns inget överflöd av stenplaneter runt Solen så varför inte ta med Merkurius för att öka signifikansen i prognosen? Eller passade dess data inte in i hugskottet?

Man valde även att göra egna kalkyler av data från Mars, förmodligen för att de som mätts av flera olika sonder inte passade in i grafen. Se sidorna 13 – 14 i det 59-sidiga manuset i länken härunder.

Antag att atmosfärens tryck i kombination med solstrålningen avgör temperaturen.

Lufttrycket är massan (”vikten”) av atmosfären över en bestämd yta. Det korrekta måttet är Pascal (1 Newton/kvadratmeter) men opraktiskt litet för att mäta lufttryck. 1 standardatomsfär är 101 325 Pa, 1013,25 millibar eller ≈760 mm Hg.

#1) Blir det alltid varmare vid högtryck och svalare vid lågtryck? (Minns cykelpumpen, kompressortanken och värmepumpen i inledningen).

#2) Vi är vana vid att lufttrycket varierar. Atmosfären är lättrörlig och angränsande låg- och högtryck utjämnas genom blåst. Genom Jordens rotation kommer vindar att påverkas av Corioliseffekten, ur jordbundna perspektiv böjas av. Sett över Jorden som helhet varierar medellufttrycket väldigt lite, dock något då varma hav ökar avdunstning och varm atmosfär tar till sig mer vattenånga. https://earth.nullschool.net är en intressant sajt där du kan studera nuvarande och tidigare väderparametrar och välja de du är intresserad av. En av kombinationerna innehåller TPW, Total Precipitable Water, den totala massan av vatten per kvadratmeter. Över Östantarktis högplatå på vintern är värdet nere mot 0 gram och i tropikerna har jag sett enstaka värden uppåt 80 kg. Det låter mycket men bidraget till lufttrycket är <0.08 Pa (≈0.01 Pa/10 kg TPW)

#3) Under Lilla Istiden var det kallare och givet denna extremt begränsade modell bör lufttrycket ha varit lägre. Vad sänkte atmosfärens tryck över stora områden och under så lång tid? Lägre massa och därmed tryck antas sänka temperaturen.

#4) Har atmosfärens massa ökat sedan förindustriell tid så att temperaturökningen matchar lufttrycket?

#5) Hur skulle atmosfärens massa (”tryck”) påverkas under längre perioder av förändrad temperatur i kontinental och global skala?


[1] Celsiusskalan med minus- och plusgrader samt nollan vid sötvattnets fryspunkt är praktisk för dagligt bruk. Fysiker har andra krav, de vet att även negativa temperaturer representerar energi (molekylrörelser) likaväl som positiva, bara inte så mycket. De använder kelvin istället. Den utgår från den absoluta nollpunkten och räknar sedan uppåt med samma steglängd som Celsius. Sötvattnet fryser då vid 273.15 K och normal kroppstemperatur svänger runt 310 K.

[2] Till energiflödet från solen kan fogas kosmisk strålning från avlägsna källor samt ytte-pyttelite från de pågående nukleära händelserna i jordens inre. I helheten är dessa bidrag små i jämförelse med Solens.

[3] Vill du plöja i 59 sidor som dragits in så finns den här: https://tallbloke.files.wordpress.com/2017/03/n-z-paper.pdf Som ett sätt att övertyga om den vetenskapliga tillförlitligheten står på första sidan: ”Accepted for publication by a peer-rewieved journal.” Inte vilken journal det är och definitivt inte att de dragit in den.

Akademiuttalande – DEN VETENSKAPLIGA GRUNDEN FÖR KLIMATFÖRÄNDRINGAR (2015)

Alla har rätt till sin egen personliga åsikt. När det gäller någorlunda komplicerade frågor är det klokt att ta intryck av de som studerat dem mer på djupet. Känner du dig kvalificerad att kritisera Kungliga Vetenskapsakademins bedömningar och ställningstaganden i klimatfrågan?

Temperaturens utveckling från 1880
Temperaturens utveckling från 1880

Texten i länken nedan är skriven på ett lättläst språk för nå så många som möjligt utan att förenkla för mycket. Tycker du ändå att det är svårt att läsa? Ta kontakt med de som skrivit texten och berätta vad du har problem med.

  • Välj ut en avgränsad del av texten som har betydelse för framtiden.
  • Kritisera på samma nivå, utan personangrepp och okvädningsord.
  • Var källkritisk när du väljer stöd för dina argument.

Kommer ”framtiden” att uppskatta dina åsikter?


Kungliga Vetenskapsakademien: https://s3.eu-de.cloud-object-storage.appdomain.cloud/kva-image-pdf/assets/globalassets-vetenskap_samhallet-miljo_klimat-uttalanden-akademiuttalande_klimatuttalande_final_150410.pdf

Om kol, sådant du vet och kanske inte.

Kol är ett enastående byggmaterial och energikälla för liv som vi känner det. Problem uppstår när människan väljer att använda det i långt högre utsträckning än naturen tål. Skulle du handla bränsle från samma virkeshög som när du byggde ditt hus?

It has been estimated that the solid earth as a whole contains 730 ppm of carbon, with 2000 ppm in the core and 120 ppm in the combined mantle and crust. Since the mass of the earth is 5.972×1024 kg, this would imply 4360 million gigatonnes of carbon. This is much more than the amount of carbon in the oceans or atmosphere (below).

Kol att utvinna finns i jordskorpan där densiteten är betydligt lägre än i kärnan och till yttermera visso är koncentrationen nere på 120 ppm. Totalsiffran är antagligen korrekt, men räknar in kol som i allt väsentligt är oåtkomligt för mänskligheten. Summan av fast kol i mantel och jordskorpa är snarare mindre än 700 miljoner gigaton (120 miljondelar av Jordens massa).

In combination with oxygen in carbon dioxide, carbon is found in the Earth’s atmosphere (approximately 810 gigatonnes of carbon) and dissolved in all water bodies (approximately 36,000 gigatonnes of carbon).

Vi mäter koldioxid i atmosfären där koncentrationen stigit från förindustriell tid (cirka 280 ppm) till nuvarande dryga 415 ppm, en ökning med nära 50% till nuvarande 810 Gt kol. Koldioxid i atmosfären löser sig i vatten till jämvikt och Jordens samlade (flytande) vatten innehåller då drygt 44 gånger mer kol än atmosfären, cirka 36 000 Gt!

När temperaturen stiger sjunker koldioxidens löslighet vilket motverkar havens hittillsvarande förmåga att utgöra en kolsänka.

Carbon in the biosphere has been estimated at 550 gigatonnes but with a large uncertainty, due mostly to a huge uncertainty in the amount of terrestrial deep subsurface bacteria.

Det finns positiva tankar, men enligt min mening överoptimistiska, att plantering av skogar och annan växtlighet ska återföra rejäla mängder kol till jordens mull-lager. Enligt citatet ovan finns ”bara” 2/3 av kol i biosfären jämfört med atmosfären. Det är kol i biosfären som försörjer livet.

Jordens öknar utgör cirka 15% av landarean* och skulle vi lyckas plantera dem i samma utsträckning som Jorden i övrigt så ökar kolupptaget i proportion till det, långt mindre än behovet. Till det kommer att öknar saknar rimlig vattenförsörjning så där är det likafullt kört.

Hydrocarbons (such as coal, petroleum, and natural gas) contain carbon as well. Coal ”reserves” (not ”resources”) amount to around 900 gigatonnes with perhaps 18,000 Gt of resources. Oil reserves are around 150 gigatonnes. Proven sources of natural gas are about 175×1012 cubic metres (containing about 105 gigatonnes of carbon), but studies estimate another 900×1012 cubic metres of ”unconventional” deposits such as shale gas, representing about 540 gigatonnes of carbon.

När vatten fryser till is ökar volymen med ungefär 10%, det bildas mellanrum mellan vattenmolekylerna. De kan fyllas med annat, t.ex. det enklaste kolvätet, metan, lagren kallas metanhydrat, (metan fångat av vatten).

Carbon is also found in methane hydrates in polar regions and under the seas. Various estimates put this carbon between 500, 2500 Gt, or 3,000 Gt.

Överallt där flerårig tjäle eller frusna havsbottnar (t.ex. grunda kontinentalsocklar som sträcker sig in i Arktiska Oceanen) täcker gångna tiders biosfär fångas metan som sipprar upp underifrån där anaeroba bakterier bearbetar dess kol. Under dessa ”lock” finns ytterligare kol som bakterier kan fortsätta bearbeta för att fylla sina egna energibehov. I ytliga kollager i anslutning till atmosfären ökar chansen att aeroba bakterier (använder syre) kommer till. De producerar, som djur inklusive människor, koldioxid direkt.

Varje enskild metanmolekyl har drygt 80 gånger så hög växthuseffekt som en koldioxidmolekyl men bryts på sikt (halveringstid på tiotals år) ned till koldioxid och vatten. ”Nyutsläppt” metan ur metanhydrat eller den underliggande tidigare biosfären där anaeroba bakterier härskar är därför oerhört aktivt. Håll därför lite koll på varierande metan i och runt Arktis. Vindarna blandar naturligtvis ut det i atmosfären, men tillfälliga toppar kan komma när ”naturen släpper sig”.


Källa: https://en.wikipedia.org/wiki/Carbon

*) Jag räknar inte in den största öknen av dem alla, den som täcker Östantarktis. Där lär planteringar inte ha någon som helst framtid. Däremot inkluderar jag stenöknar då jag saknar uppgifter om deras utbredning. Källor: https://sv.wikipedia.org/wiki/Öken och https://en.wikipedia.org/wiki/Desert

1 Gigaton (Gt) är 109 ton.

År 1970 startade sovjetiska geologer ett jätteprojekt – att borra så djupt de kunde. Tretton år senare hade de kommit 12 261 m ner i jordskorpan, där en temperatur på 180 grader tvingade dem att avbryta borrningen.

Oljeutvinning har inneburit betydligt längre borrhål men stora delar av dem går horisontellt (i sidled) men djupen håller sig inom 12000 – 13000 meter.

De djupaste kolgruvorna sträcker sig ungefär 1500 meter ner i jordskorpan.

Jordens radie är cirka 6370 km. Varje 1000 meter gruva eller borrhål utgör knappa 0,016% av radien.

Växthusgasen ozon blockerar UV-C!

Det förekommer de som anser att växthusgaser (GHG) har lågt eller till och med inget inflytande på värmestrålning från Jorden och ut i rymden trots att Jordens medeltemperatur är +15°C istället för – 18°C som skulle råda utan hjälp av GHG. Skälet anses vara att de små mängderna saknar betydelse. Växthusgaser såväl som förnekare är intressanta och jag fortsätter utmana tvivlarna.

Värmestrålning (IR, infraröd strålning), synligt ljus och UV (ultraviolett strålning) är i grunden samma elektromagnetiska strålning, det som skiljer är frekvens och därmed energi per foton.

    Fotoner med hög energi, t.ex. UV-C, är joniserande, kan slå loss en elektron så ordentligt att den lämnar sin atom eller molekyl som då blir en positivt laddad jon, därav beteckningen. Högt i atmosfären bildas O3, ozon, till följd av sådan UV-strålning, se förklaring nedan.
    Fotoner med medelhög energi som finns i synligt ljus reagerar inte med kväve, syre och argon som utgör 99.9 % av atmosfären. Elektronerna i de gaserna är så hårt bundna att synligt ljus inte förmår rubba (excitera) dem. Det gör torr och ren luft genomskinlig.
    Fotoner med lägre energi (IR-strålning, värme) kan skapa olika typer av vibrationer i molekyler med minst tre atomer. Jag har skrivit om det tidigare och planerar att återkomma mer i detalj.

Despite the small amount of O3, no solar radiation penetrates to the lower atmosphere at wavelengths < 310 nm (because of large absorption cross-sections of O3); Källa: http://irina.eas.gatech.edu/EAS8803_Fall2009/Lec6.pdf

Om det stämmer att ozon är helt ogenomträngligt för UV <310 nm vet jag inte, mina källor har något olika åsikter, men ett svårpasserat hinder är det åtminstone.

Ninety percent of the ozone in the atmosphere sits in the stratosphere, the layer of atmosphere between about 10 and 50 kilometers altitude. The natural level of ozone in the stratosphere is a result of a balance between sunlight that creates ozone and chemical reactions that destroy it. Ozone is created when the kind of oxygen we breathe—O2—is split apart by sunlight into single oxygen atoms. Single oxygen atoms can re-join to make O2, or they can join with O2 molecules to make ozone (O3). Ozone is destroyed when it reacts with molecules containing nitrogen, hydrogen, chlorine, or bromine. Some of the molecules that destroy ozone occur naturally, but people have created others.

The total mass of ozone in the atmosphere is about 3 billion metric tons. That may seem like a lot, but it is only 0.00006 percent of the atmosphere. The peak concentration of ozone occurs at an altitude of roughly 32 kilometers (20 miles) above the surface of the Earth. At that altitude, ozone concentration can be as high as 15 parts per million (0.0015 percent).

Undrar just om de som tvivlar på betydelsen av växthusgaser är lika kompakt okunniga om ozonets skyddande verkan? Bilden ovan visar den ungefärliga fördelningen av ozon i atmosfären på olika höjder, i texten nämns att koncentrationen kan vara upp till 15 ppm. Detta kan ställas i perspektiv att den nuvarande koldioxidandelen i atmosfären är 415 ppm eller mer. Om andelen koldioxid i atmosfären är overksamt låg, hur kan då 6 ppm ozon göra skillnad, 1/70 av koldioxiden?


https://ozonewatch.gsfc.nasa.gov/facts/SH.html

Årsis och flerårsis på Arktiska Oceanen.

När saltvatten fryser sker det vid temperaturer väl under noll grader Celsius (cirka -1.8 C). I isen bildas små bubblor med flytande koncentrerat saltvatten. Dessa är försvagningar av den färska isen och gör den förhållandevis lätt att bryta upp av såväl isbrytare som vattenströmmar och vågor.

Under isbildningen är det kallare på ytan, en temperaturgradient från kanske -20 grader eller kallare närmast atmosfären som sedan stiger mot -1.8 C där isen möter havsvattnet på undersidan.

Vattnet i den övre delen av de små bubblorna fryser av den ”passerande kylan”, trycket ökar och pressar så sakta innehållet dit hållfastheten är lägre (temperaturen högre), alltså nedåt. Detta pågår ständigt när och där isen är kallare upptill. Andelen hållfast ”sötvattensis” ökar därför ju längre tillfrysningen pågår och i stark kyla.

När upptiningen börjar framåt vårkanten sker den i första hand där energitillskottet är som störst, i kontakt med ”varma” havsströmmar. Vi må uppleva varm luft som energirik men den är intet jämfört med det vi uppfattar som iskallt vatten. Isen töar underifrån där det bara krävs -1.8 C och frigör samtidigt de återstående saltvattensbubblorna. Den flytande is som finns kvar slutet av smältsäsongen i mitten av september är därför hållfast sötvattensis som smälter först vid noll grader.

Om tillfrysningen nästa säsong inkluderar återstående sötvattensdominerad is så blir det ett tillskott till flerårsis. Den är betydligt hållfastare och tål mer värme innan den smälter. Den långvariga trenden av minskande havsis som täcker Arktiska Oceanen har tärt hårt på den motståndskraftigare flerårsisen. Märk väl att grafiken nedan visar isvolymen, inte bara utbredningen som föredras av ”sitt-still-i-båten-människor”.