Vad är ”balans”? Att båda öronen eller sidor av åsikter bidrar med lika styrka? Sitt på en uteservering och konversera med enbart ena örat då det andra är överbelastat av gatuljud? Eller försök balansera info om evolution med en ungjordskreationist
Balansvåg* med vikter
Har man då fysisk alternativt mental ”tinnitus” i tillägg** blir det svårt. En vettig balans förutsätter förmåga/kompetens att värdera informationens absolutvärde och se om den höjer sig över bruset som nästan alltid finns där. Brus på nära håll (bokstavligt såväl som bildligt***) dränker lätt det väsentliga oavsett om det är gatuljud eller pur dumhet.
Den som bländas i trafiken kör kanske på gångaren utan reflexer. När risken för bländning finns brukar jag blunda med ena ögat och ”rädda” mörkerseendet till efter mötet. Prova samma taktik nästa gång bruset tenderar att blända vettet.
Att ”leva med öppna sinnen” låter positivt men innebär risk för korsdrag. Ibland skylls oväntade vetenskapliga upptäckter på forskarens ”öppna sinne” när det egentligen beror på förmåga att dämpa brus och urskilja det väsentliga.
*) Balansvågar kan jämföra olika föremåls massor men gör ingen skillnad på deras värde. Sak samma med information, den måste bedömas med ett visst mått av kunskap.
**) Kallas ibland Dunning-Kruger-effekt
***) Den som okritiskt umgås med plattjordare, chem-trails– och homeopatiförespråkare samt konspirationsteoretiker i största allmänhet får ett nedsatt mentalt försvar för orimligheter och suger till sig fler som vore de Wettexdukar. Ingetont om dem men de måste kokas rena med jämna mellanrum.
Givet att vi totalstoppar användning av fossilt kol, lyckas vidmakthålla all växtlighet och absolut inte tillåter vintern att dämpa eller frysa ihjäl den eller använder något till mat för vare sig människor eller djur så är vi inom mindre än 10 år tillbaka på cirka 1960 års koldioxidnivå*. Grov tidsuppskattning via det branta nedåtlutet under växtlighetssäsongen på Keelingkurvan.
Keelingkurvan. Klicka på bilden för vidare info
Klok användning av växtresurser, frigående djur och hänsynsfull vattenhushållning är självklara för att dämpa ökningen av växthusgaser men att det aktivt ska dra ner nuvarande nivåer (nämnvärt) är drömmar.
*) Notera att allt ovanför grafiken är dystopisk ironi. Allt under den är, under rådande förhållanden, extremt osannolikt annat än i lokal eller möjligen nationell skala.
Bloggen Ur Min Synvinkel är tänkt att resonera om olika saker som sker omkring oss och varför. Om det är möjligt ska jag försöka se och beskriva ur ett annorlunda perspektiv än de allra vanligaste. Med två ögon och två öron kan vi se och höra lite olika och på det sättet uppleva djup och urskilja nyanser.
Ögon, bild från Wikipedia
För närvarande fylls Ur Min Synvinkel med tankar om den sedan länge pågående förändringen av klimatet. Min plan är att i huvudsak undvika att diskutera politik och liknande, det gör andra bättre. Som i följande video.
The Svensmark Effect is a hypothesis that galactic cosmic rays induce low cloud formation and influence the Earth’s climate. Tests based on recent meteorological observation data only show minute changes in the amounts of galactic cosmic rays and cloud cover, making it hard to prove this theory.
Studien bygger på de extrema förhållanden i anslutning till ett polskifte för 780 000 år som tillät kosmiska strålar att passera genom ett blekt jordmagnetförsvar under lång tid (se nedan). Som ”försvar” för att människan inte har del i klimatförändringar har det ingen relevans. Vid framtida polskiften gäller naturligtvis andra förutsättningar.
Bilden ur studien, jag väljer den för att öka uppmärksamheten och undvika den standardbild som vanligen följer med.
Bicentennial-resolution monsoon records from the Chinese Loess Plateau revealed that the summer monsoon (SM) was affected by millennial-scale climate events that occurred before and after the reversal, and that the winter monsoon (WM) intensified independently of SM variations; dust accumulation rates increased, coinciding with a cooling event in Osaka Bay.
Sommarmonsunen påverkades av klimatförändringar som varade i tusenårig skala före och efter polskiftet.
The WM intensification event lasted about 5000 years across an SM peak, during which the Earth’s magnetic dipole field weakened to <25% of its present strength and the GCR flux increased by more than 50%.
Även vintermonsunen intensifierades under cirka 5000 år när den jordmagnetiska fältstyrkan minskade till under 25% av den nuvarande. Då ett intakt Jordmagnetfält avlänkar och ”suger ur” energi ur inkommande laddade partiklar* är det logiskt om flödet av joniserande kosmisk strålning** ökade med mer än 50%
*) När laddade partiklar, joner, når det jordmagnetiska fältet börjar de cirkla runt fältlinlerna (bildlikt talat, fysiker skulle uttrycka sig mer precist) De accelereras i en dödsspiral och avger strålning uppdelad i fotoner med lägre energi, det vi ser som draperier av norrsken. Det som når ner till Jorden kan ställa till det i elförsörjningen men inte så ofta. Kraftledningar av olika slag, säkert även matarledningar till tågen, är stora antenner.
**) För nördar: När man började studera strålning från radioaktiva material användes Wilsonkammare, glasbehållare med övermättad vattengas dit man riktade radioaktiviteten. Alfa– och betapartiklar efterlämnade små bubbelspår. Placeras behållaren i ett magnetfält går det att bestämma partiklarnas laddning och energi. Det första genom att se åt vilket håll deras bana kröktes, energin genom att mäta radien på krökningen. Partiklar med hög energi brydde sig inte mycket, de böjdes rätt lite. De med låg energi gjorde små piruetter.
Bildränderna i gamla tjock-TV och oscilloskop byggdes med liknande metoder, elektroners bana mot skärmen kröktes med magnetfält och elektriska fält där kraven på hastighet är höga.
I vetenskapligt fientliga kretsar (”klimatförnekare”) hyllas koldioxid och kallas ”livets gas”. Visst, det ingår i ett kretslopp där växter utvinner kol för sina behov och spjälkar bort syre de inte använder. Djur, vilket inkluderar människor, använder detta syre för att utvinna behövlig exergi som finns bundet i matens kolföreningar och återlämnar på så sätt lånad koldioxid. Det är en symbios (samarbete i positiv anda) sedan mycket lång tid och på nivåer båda lägren anpassat sig till.
Att öka koldioxidhalten i atmosfären känns tilltalande då ”mer näring ger större skördar” vilket kan visas i mindre skala.
I högavkastande växthus används koldioxidgödning för att öka skördarna.
Vi använde koldioxidgödning i dedikerade växtakvarier. Snabbväxande plantor som elodea och cabomba formligen sprutade syrebubblor.
De som intresserar sig för krukväxter och ofta pratar (och andas ut koldioxidberikad luft) med dem sägs se bättre tillväxt. (Fler faktorer kan tillkomma)
I alla dessa sammanhang finns alltid något näringsämne som är den mest begränsade faktorn, i Sverige är det nog kväve, i andra delar av världen är vattenbrist ofta begränsningen.
I växthus med koldioxidgödning är det förhållandevis enkelt att tillföra konstgödning och vatten, men hur sker det på friland? Konstgödning och bevattning där möjligheter finns är naturliga svar men vad händer där sådana resurser saknas?
Sahara är naturligtvis ett svårt område att försörja med vatten men det finns andra områden där sannolikheten för framtida vattenbrist, åtminstone för odlingsändamål, är överhängande. Under åtta av USA:s stater, South Dakota, Nebraska, Wyoming, Colorado, Kansas, Oklahoma, New Mexico och Texas, sträcker sig Ogallala aquifer, en gigantisk grundvattenkälla som utnyttjas för både dricksvatten och bevattning. Om och när den töms beräknas det ta 6000 år att återfylla den med naturlig vattentillförsel. Utan rimliga möjligheter att bevattna marken kommer den naturligtvis att torka ut. Riktigt torr mark har dålig förmåga att suga till sig de häftiga regn som drabbat området (Great Plains) på senare år och visar att även översvämningar ett problem.
Bilden visar effekten av bevattning ur Ogalalla-aquiferen (Klicka för detaljer)
Vetenskapsfientligt anstrukna tittar gärna tillbaka i tiden, om det är hundratals, tusentals eller hundratusentals år beror på behov av argument. Inget fel i det men fråga är om de ens känner till Ogallala eller dess möjliga öde redan några tiotals år framåt? Fler sådana dystopiska exempel finns.
Defaultläget bland de som bestrider människans betydelse i klimatförändringar är att växthusgaserna inte spelar någon roll för Jordens inlagring av termisk energi och att den ökande koldioxidhalten bara är av godo. Hur påverkas du och dina närmaste inklusive resten av världen när verkligheten hinner ifatt dessa kunskapsmässiga eftersläntrare?
”The increasingly inter-connected global food system is becoming more vulnerable to production shocks owing to increasing global mean temperatures and more frequent climate extremes. Little is known, however, about the actual risks of multiple breadbasket failure due to extreme weather events.
Man undersöker risken för att den ökande globala medeltemperaturen ska förorsaka samtidiga minskningar (production shocks) över vida områden.
Motivated by the Paris Climate Agreement, this paper quantifies spatial risks to global agriculture in 1.5 and 2 °C warmer worlds. This paper focuses on climate risks posed to three major crops – wheat, soybean and maize – in five major global food producing areas.
Fokus ligger på tre dominerande grödor, vete, soja och majs.
Climate data from the atmosphere-only HadAM3P model as part of the “Half a degree Additional warming, Prognosis and Projected Impacts” (HAPPI) experiment are used to analyse the risks of climatic extreme events. Using the copula methodology, the risks of simultaneous crop failure in multiple breadbaskets are investigated.
Projected losses do not scale linearly with global warming increases between 1.5 and 2 °C Global Mean Temperature (GMT). In general, whilst the differences in yield at 1.5 versus 2 °C are significant they are not as large as the difference between 1.5 °C and the historical baseline which corresponds to 0.85 °C above pre-industrial GMT.
Beräknade minskningar av skördeutfall är inte linjärt mellan 1.5 och 2 graders global medeltemperaturökning (GMT) och är inte lika lika stor som från studiens utgångsnivå (0.85 grader över förindustriell GMT)
Risks of simultaneous crop failure, however, do increase disproportionately between 1.5 and 2 °C, so surpassing the 1.5 °C threshold will represent a threat to global food security. For maize, risks of multiple breadbasket failures increase the most, from 6% to 40% at 1.5 to 54% at 2 °C warming.
Risken för samtidigt nedgång i skördeutfall ökar oproportionerligt över +1.5 grader GMT vilket är ett hot mot del globala matförsörjningen. För majs ökar risken för samtidiga skördeminskningar över flera stora områden allra mest, från 6-40% vid +1.5 grader GMT till 54% vid +2 grader GMT
In relative terms, the highest simultaneous climate risk increase between the two warming scenarios was found for wheat (40%), followed by maize (35%) and soybean (23%).
Risken för mer lokala skördeutfall mellan +1.5 och +2 grader GMT är 40% för vete, majs 35% och soja 23%.
Looking at the impacts on agricultural production, we show that limiting global warming to 1.5 °C would avoid production losses of up to 2753 million (161,000, 265,000) tonnes maize (wheat, soybean) in the global breadbaskets and would reduce the risk of simultaneous crop failure by 26%, 28% and 19% respectively.”
Vad gäller dessa grödor kan en målsättning att hålla GMT till max +1.5 grader minska risker för samtidiga vida spridda minskningar av skördar minska med 26% för majs, 28% för vete och 19% för soja.
Alla växthusgaser består av tre eller flera kovalent bundna atomer som kan röra sig sinsemellan i komplicerade mönster och fungerar lite som en flerarmad stämgafflel stämd i ett antal olika ”toner”. En sådan stämgaffel aktiveras av fotoner med rätt frekvenser (proportionellt till dess energi och våglängd-1) och sänder vidare i en slumpartad riktning. Växthusgasernas molekyler är i sin helhet elektriskt neutrala men när de vibrerar kommer acceleration av de ingående atomernas laddningar att skapa varierande elektriska fältochdärmed fotoner.
En IR-foton som stöter på en eller flera lämpliga växthusgas(er) kan studsa hit och dit tusentals gånger eller fler innan den återvänder till eller eventuellt lämnar Jorden för att fortsätta ut i det stora okända där den lämnar sitt bidrag till bakgrundsstrålningen [1]. Med en myriad sådana hinder är det sannolikt att IR-fotonen återvänder till Jorden och ger oss värme.
Jordens medeltemperatur utan vatten och atmosfär skulle vara ungefär densamma som Månens, -18 grader Celsius. Lägger vi till kväve, syre och argon som tillsammans utgör 99.9% av atmosfären skulle det knappt [2] bli någon skillnad. De har inte egenskaper som krävs för att vara en växthusgas.
Jordens nuvarande medeltemperatur är cirka +15 grader Celsius och skillnaden på 33 grader beror på atmosfärens innehåll av ”IR-stämgafflar”. Många av dem reagerar på samma eller tillräckligt lika IR-frekvenser för att samarbeta i detta Pin-Ball-spel medan andra utgör unika hinder. Bilden nedan ger en översikt av inkommande solljus, absorption i atmosfären och utgående IR-strålning (värme).
De heldragna linjerna representerar teoretiska värden från svartkroppsstrålning (Länk till tidigare artikel). Jo, faktiskt, både Solen och Jorden kan initialt approximeras som svarta kroppar i detta sammanhang.
Rayleigh-spridningen i nedersta diagrammet märker du med egna ögon, den sprider ljuset, gör himlen vackert blå och ger ljus även i skuggor där direkt solljus inte når.
Du ser små dippar i högra delen (långvågiga) delen av det synliga området. Det och de djupa dipparna i resten av det röda i diagrammet beror sannolikt på en mix av reflektion och växthuseffekter, fördelningen dem emellan känner jag inte till. Energin i absorberad solstrålning kan inte försvinna, bara reflekteras eller omvandlas/fördelas till lägre nivåer av energi och alla sådana hamnar förr eller senare som energigles värme.
Andra diagrammet uppifrån visar atmosfärens summerade hinder för elektromagnetisk strålning fördelat på olika frekvensområden.. Dess toppar matchar frekvenserna i övre diagrammet och höjderna representerar graden av hinder. De toppar som når längst upp (100%) utgör blockeringar och är de som i huvudsak står för ”mängden” växthuseffekt.
De följande 5 smala diagrammen visar olika växthusgasers bidrag till helheten.
Märk att alla dippar och toppar har lutande sidor. Det beror på att de ”stämgaffeleffekter” jag jämfört med inte är väldefinierade och tvära, något som i radiosammanhang beskrivs med Q-värde [3]. Ökar man koncentrationen av en växthusgas kommer därför dess inverkan att öka beroende på att de initialt små effekterna av deras flanker hamnar högre upp, lite som att en konisk plugg fyller ut ett hål när man driver in den.
[1] Bakgrundsstrålningen kommer från alla håll, inte från någon stjärna eller annan lysande kropp. Är du tillräckligt gammal för att ha sett ”myrornas krig” på en analog TV så kommer någon procent av handlingen från bakgrundsstrålningen.
[2] Jo, en viss skillnad skulle det bli. När UV-C från Solen träffar syrgasen (O2) på hög höjd kan en liten del omvandlas till ozon (O3) som har växthuseffekt.
[3] Avstämda kretsar i radioapparater består av kondensatorer och induktorer (spolar) Med dem kan man skapa kretsar som reagerar på en resonansfrekvens som man vill framhäva eller undertrycka. Man kan inte undvika resistansen (likströmsmotståndet) i en sådan krets. Den gör kretsen lite oprecis, det sänker dess urvalsförmåga, Q-värdet.
Nördkunskap 1: En onödigt hög selektionsförmåga begränsar ljudkvaliteten, i de flesta sammanhang ingen fördel. Vid radiokommunikation där ljudkvaliteten är underordnad överföringsförmågan används en teknik som kallas SSB (Single Side Band) där man i princip bara sänder ena halvan av ett redan begränsat frekvenssving och på goda grunder antar att den andra är tillräckligt lika.
Nördkunskap 2: Penzias och Wilson byggde 1964 en avancerad styrbar antenn med en högkänslig mottagare för att studera radiostrålning från rymden. De kunde för liv och pina inte bli kvitt ett irriterande ”brus” som störde dem. Bland annat städade de antennens inre från träck från duvor som gärna häckade därinne. Till slut uppdagades det att det kom från bakgrundsstrålningen som andra redan förutspått skulle finnas.
Antennen i Holmdel för studier av radiostrålning från rymden
Bland fotoner från Solen finns några med hög till mycket hög energi, UV-A, UV-B och UV-C. De två första ger oss solbränna, UV-B även vissa strålskador medan UV-C är direkt skadligt.
Deras inkommande energinivåer tillräckligt höga för att börja excitera åtkomliga elektroner i atmosfären, UV-C gör, under vissa förutsättningar, en liten andel syre till ozon (O3), även det en växthusgas. Atmosfären fungerar som ett filter som blir svårpasserat för den högfrekventa UV-strålningen. Ozon på hög höjd, ozonlagret, har lite luriga egenskaper, särskilt runt Sydpolsområdet, Antarktis med omnejd.
Ett annat filter för inkommande solstrålning är vatten i form av iskristaller eller moln. De fungerar som mer eller mindre effektiva speglar som reflekterar en hel del av inkommande strålning innan den ens når jordytan. Naturligtvis har du upplevt hur ett förbipasserande moln dämpar den gassande solen. Inte all solstrålning som träffar molnen reflekteras, en del stannar kvar där, höjer dess och omgivningens temperatur så mer vatten potentiellt kan ”rymmas”* givet att det finns avdunstning från mark eller vatten.
*) Mängden vattengas/moln i atmosfären är temperaturberoende. Kyla sänker och värme ökar den potentiella mängden. En följd är att Antarktis (”Sydpolens”) inre till stor del är en öken trots det tjocka istäcket. Fundera gärna över hur ev. avsmältning av det istäcket ska ersättas och hur lång tid det tar. Jag talar inte om kraftig avsmältning, det räcker med centimeterskala.
Väder beräknas i realtid med total exakthet från tusentals till multimiljarder parametrar. (Ned till de berömda fjärilsvingeslagen) Dess resultat återkopplas i litet som stort och utan fördröjning. Den skiter fullständigt i mänskliga modeller, meningslös ångest och skrattar vetenskapsförnekare i ansiktet.
Denna beräkningsmaskin och utförare har ett operativsystem där fysik och ”elektroners fysik” (kemi)* oväldigt och omutbart styr händelser och återkopplingar, de som resulterar i klimat.
*) Om någon är nyfiken och undrar hur jag tänker så fråga i en kommentar så ska jag motivera.
Kväve- och syre är gaser vars molekyler består av två atomer.
1) Kvävemolekylens atomer hänger ihop med kovalenta trippelbindningar, de delar tre av sina fem elektroner med varandra. Få eller inga fotoner från Solljus, nästan oavsett frekvens* (energinivå) klarar att påverka någon av kvävets elektroner. Kvävemolekylen är elektriskt neutral utan asymmetrier i laddningsfördelning, den är opolär och beter sig i stort sett som en ädelgas.
Kvävgas är två kväveatomer med kovalent trippelbindning
2) Syremolekylen har en dubbelbindning, två syreatomer delar två av sina sammanlagt fyra elektroner med varandra. I övrigt gäller ungefär samma resonemang som för kväve. Syrets bindningar är lättare att splittra för solens UV-C vilket i atmosfärens övre skikt kan resultera i ozon, O3. Ozon är inte långtidsstabilt och oxiderar t.ex. freoner och återbildas till vanligt syre.
Syrgas består av två syreatomer med kovalent dubbelbindning
3) Argon är en enkel atom med fylld yttersta orbital (”elektronskal”) vilket gör den inert, det är en ädelgas. Det innebär att den inte gärna reagerar med andra ämnen, den håller hårt i sina elektroner och påverkas föga eller inte alls av inkommande solstrålning.
I föregående inlägg (Växthuseffekten, del 1) lärde du dig att ämnen där fotoner inte har nog energi att excitera elektroner och därmed ”fastna” är genomskinliga för just det frekvensintervallet, inte nödvändigtvis för andra.
Bär du glasögon med linser av glas vet du att de lämnar efter sig ”hål” i solbrännan runt ögonen. De är genomskinliga för ljus men helt eller delvis ogenomskinliga för UV-strålar. Det går inte heller att sola sig till en solbränna innanför ett glasfönster.
Vare sig kväve, syre eller argon har elektroner eller osymmetrier som i betydelsefull utsträckning reagerar på synligt ljus, de är därför i praktiken genomskinligaför merparten av inkommande solljus och utgående IR-strålning (värme) från Jorden.
*) Detta gäller de som nåross från Solen. Den kosmiska strålningens fotoner är långt färre men kan ha mycket högre frekvenser. När en sådan energität foton träffar en kväveatoms nukleus (kärna) kan den, i sällsynta fall och via en serie händelser, göra om kväveatomen till en isotop av kol. Det är 14C, även kallat Kol-14.
Metan är en mycket kompakt kolväteförening*, en enda kolatom omgiven av fyra väteatomer, en för var och en av de fyra bindningar som kolatomen erbjuder.
Dess formel är CH4 och ser ut ungefär såhär:
Metan bildas vid nedbrytning av organiskt material i syrefri miljö och är en flyktig gas, lätt brännbar och bildar då koldioxid och vatten. I atmosfären har metan en halveringstid på ungefär 10-12 år, definitiva uppgifter finns kanske men det verkar inte finnas någon konsensus om vilken den är. Finner du ett säkrare värde så meddela i en kommentar.
Ett ämnes växthuseffekt beror på hur atomerna i en molekyl kan vibrera sinsemellan och där ligger metan i toppskiktet! Metan består av 5 atomer och har inga dubbelbindningar som begränsar rörligheten, den vibrerar som en mjuk hundleksak och kan därför komma i resonans med flera IR-våglängder. Kort sagt, en gasmolekyl med egenskaper värdigt en superväxthusgas.
Den initiala växthuseffekten är mycket hög men beroende på en begränsad halveringstid sjunker den kraftigt och är beroende på vilket tidsintervall man betraktar. Enligt en video med paleoklimatologen Paul Beckwith vid University of Ottawa är den upp till 150 gånger mer aktiv än koldioxid för att efter 20 år sjunka till 88 och vid 100 återstår 34 gånger. De molekyler som ”tas ur drift” vid halveringen bildar förutom vatten (växthusgas!) även växthusgasen CO2 med mycket lång tid i atmosfären bortsett från besök i vatten och växter. Se även Wikipedia, Atmospheric Methane.
Infruset i och under permafrost på land i norra Sibirien och Canada finns metan. Arktiska oceanen omges av en mycket stor kontinentalhylla med ett vattendjup på 40-50 meter. Under en mycket kraftig istid för mycket länge sedan var vatten bundet i istäcket som täckte kontinentalhyllan. Detta ledde till tjäle med isbundet** metan som varat till nutid. Vattnet under havsisen är salthaltig vilket ger det en temperatur på neråt -2 grader, hittills tillräckligt för att i samverkan med vattentrycket hålla permafrosten i skick för att hindra metanet på plats.
När Arktiska oceanens is smälter minskar salthalten, vattnets temperatur ökar snabbt och tillsammans med vind, vågor och strömmar gör det att även bottentemperaturen vid de relativt grunda delarna stiger även om vintern ger ett istäcke. Minns att den lägre salthalten gör att vattnet fryser till is vid högre temperatur! Följden blir och är är att tjälen i kontinentalhyllan släpper greppet om metanet.
Koldioxidutsläppen från förbränning av fossilt kol kan vi med förenad vilja och gemensamma ansträngningar minska. Att försöka hindra metanutsläppen när permafrosten nu gradvis släpper greppet är med nuvarande eller ens tänkbar teknik totalt omöjligt. Alldeles oavsett hur vetenskapsfientliga än argumenterar har den hittillsvarande och kommande avsmältningen av havsisen på Arktiska oceanen satt igång krafter vi omöjligt kan hindra.
”Vi” tillhandahöll nyckeln till låset (koldioxiden), tryckte ner handtaget (sanslös förbränning av fossilt kol) och avsmältningen av havsisen öppnar dörren.
Metan förekommer överallt där organiskt material bryts ner i syrefri miljö, kanske i ett sumphål nära dig? Här ett exempel. https://youtu.be/RKdG2crutT0
*) Gasol (propan och/eller butan) är mycket nära besläktat med metan men är korta kedjor med 3 respektive 4 kol och 8 resp. 10 väte.
**) Metanhydrat (Methane clathrate) är en mix av metangas fångad av isens kristallgitter. När vatten fryser till is ”sväller” det något och i mellanrummen ryms metanmolekylerna.
Nördkunskap: Gasol i kompositflaskor är inget för vintercampare. När man använder gasol kokar vätskan till gas och temperaturen sjunker till eller under gasolens kokpunkt, strax under 0 grader för butan och cirka -40 grader för propan. En kompositflaska isolerar innehållet från omgivningen, vätskan förångas inte, lågan som värmer husbilen eller husvagnen falnar och dör. Använd stål- eller aluminiumflaskor och undvik att förlita dig på gasol du tankat under sommarens utflykter ”till värmen”. Metan vore faktiskt optimalt, det kokar -161.6 grader och blir fast vid -182.5 grader!
Ur min synvinkel, kanske inte din... 