Vi har större delen av vintern framför oss, i Australien återstår större delen av sommaren. Rapporter om omfattande bränder når oss, här är det en veterinär i den lilla staden Inverell som berättar sin historia.

Gundi Rhoades is a veterinarian, scientist, mother, beef cattle farmer and member of Veterinarians for Climate Action. Källa: The Sydney Morning Herald

Vad jag förstår är trakten beroende av boskapsuppfödning och om den krymper eller slås ut finns få möjligheter att bo kvar där. Människor kan ‘omlokaliseras’, annat gäller för de vilda djuren. Och sommarvärmen har knappast kulminerat ännu.

I once assisted farmers who have spent their lives developing breeding programs, with historic bloodlines that go back 80 years. These stud farmers are now left with a handful of breeders that they can’t bear to part with, spending thousands keeping them fed, and going broke doing it.

Cattle that sold for thousands are now in the sale yards at $70 a head. Those classed as too skinny for sale are costing the farmer $130 to be destroyed.

They are all gone and it was all for nothing. The paddocks are bare, the dams dry, the grass crispy and brown. The whole region has been completely destocked and is devoid of life.

Vad kan man göra åt väder som detta, för att inte tala om klimatet som alltid har förändrats utom mänsklig kontroll eller minsta påverkan. (OBS, ironi!)

For 22 years, I have been the vet in this once-thriving town in northern NSW, which, as climate change continues to fuel extreme heat, drought and bushfires, has become hell on Earth.

Here, we are seeing extreme weather events like never before. The other day we had about eight centimetres of rain in 20 minutes. These downpours are like rain bombs. They are so ferocious that a farmer lost all of his fences, and all it did was silt up the dam so he had to use a machine to excavate the mud.

Jag har full förståelse för ‘klimatförnekare’ som avstår från att läsa artikeln i sin helhet. Den skulle kunna rubba en del av förnekelsen grundvalar givet att de tänker logiskt. Det är kanske bara en väderavvikelse? Först om 30 år får vi en föraning om det har med ett annorlunda klimat att göra. Om ens då.

Jorden har existerat i drygt 4 500 000 000 år och finns fortfarande så den lär inte ge upp så lätt.

Åsikter och ställningstaganden är inte alltid grundade på fakta och logik. Sociologiprofessorn Larry Hamilton berättar i videon om hur kön, politisk hemvist, ålder och utbildning formar stora delar av ens syn på världen.

Givet att det finns lika många kvinnor som män i studierna så är det ≈14,6% fler män än kvinnor som -inte- tror att klimatförändringar beror på människan. [1]

Politiska värderingar är baserade på USA:s förhållande, främst representerade av Demokrater och Republikaner.[2] Independent har olika innebörd om det gäller politiker eller väljare. Vad gäller väljare innebär det de som ännu inte valt sida.

Det finns en tydlig trend att högre utbildning ökar tilltro till att klimatförändringar är orsakade av människor. En avvikelse är att de med kortare utbildning väger över de med något längre. Kan det bero på en överrepresentation av kvinnor som avbryter sin utbildning av familjeskäl?

Högre ålder innebär inte automatiskt ökande vishet, snarare ackumulerade förförståelser (fördomar). Att den yngsta åldersgruppen avviker kanske beror på kortare livserfarenhet?

Åsikter och uppfattningar är inte huggna i sten, de kan ändras beroende på det rådande debattläget, t.ex. vem som fick sista ordet före en undersökning.

Tilltro till vetenskapsmän som informatörer vad gäller miljöfrågor varierar stort. Här har tillkommit ytterligare en politisk gruppering, Teaparty-rörelsen. Den är för närvarande inte längre inflytelserik, kan ha assimilerats i andra grupperingar.

Kombinera politisk hemvist med utbildningsgrad så blir trenden till ökad acceptans för människans roll i klimatförändringar tydligare.

Här är tolv separata frågeställningar fördelade efter politisk hemvist.

Konservativa blickar gärna bakåt (”det var bättre förr”) vilket innebär att de vänder ryggen mot framtiden. Med den inställningen vinner man inga Nobelpris i vetenskapligt baserade discipliner.

---

[1] Reagerar du på uppgiften ≈14,6%? Du är kanske inte ensam, läs påståendet igen och räkna!

[2] Nästan hela det svenska politiska landskapet ryms inom det som här kallas Demokraterna, SD är mer befryndade med Republikanerna. Naturligtvis har politiken fler dimensioner än så.

I Sverige är vi i stort sett förskonade från klimatkatastrofer, regn på Midsommarafton och utebliven Julesnö oräknat. Andra platser Jorden runt är inte lika lyckligt lottade.

Sanningssökande och vetgirighet sägs vara unikt mänskliga särdrag. Men grupptillhörighet är långt mer viktigt och det gör att vi slutar lyssna på fakta om den äventyrar vår plats i gruppen. Det menar professor Mikael Klintman vid Lunds universitet.

Källa: Artikel från Lunds universitet, december 2019

Att argumentera med etablerad kunskap, teorier och hypoteser är kanske inte framkomligt för att nå de som etablerat en position i en social grupp av massiv förnekelse av vad slag det vara må.

Vi vet allt mer och tillgången till information är enorm. Varför tycks människor ibland då strunta i fakta och bevis? Den rekommenderade lösningen brukar vara att leverera ännu mera siffror och fakta, gärna paketerat på ett lättillgängligt sätt. Eller att uppmuntra till mer källkritik och betona vikten av att beslut fattas på vetenskaplig grund.

Världen är komplicerad och människan försöker förenkla den för att inte drunkna i kunskaper man inte klarar att bearbeta. Vanligt i Internetåldern är att ta rygg på någon eller några och sedan följa efter utan att ifrågasätta det vettiga i deras resonemang. Det finns knappast någon så avvikande åsikt att det inte går att gräva upp andra att umgås med.

– I vår ursprungliga livsmiljö löpte män 25 procents risk att bli dödad av en annan grupp än den egna. Tillit och lojalitet liksom konsensus om sant och falskt ökade överlevnadschansen för både individ och grupp. Ur detta växte religion och trosuppfattning fram som ett ytterligare sammanhållande kitt.

Om social tillhörighet står i konflikt med sanningssökandet bör människor, utifrån hur de fungerar, förväntas att nästan alltid prioritera det förra, är Mikael Klintmans grundläggande tes.

Läs Klintmans artikel och fundera om du är rimligt självständig eller accepterar att andra formar dina åsikter baserat på lösa eller inga grunder.

En dominerande del av kolcykeln illustreras i bilden, omsättning till och från atmosfären.

• Haven omsätter ungefär 4/10 av helheten med ett nettoupptag av 0.6/80
• Vegetation och mark har ett nettoupptag av cirka 3.5/120
• Deras nettoupptag (4.1) övertrumfas av utsläpp av kol (7.8) från fossila källor som kol, olja och gas.

När kol i form av koldioxid löser sig i vatten bildas kolsyra vilket sänker pH, ett logaritmiskt mått [1] på fria vätejoner. Sedan industrialismen tog fart i mitten av 1800-talet har andelen fria vätejoner i haven ökat med 1/3, i synk med ökningen av atmosfäriskt koldioxid under samma tid.

---

[1] Syror karakteriseras av fria vätejoner, H^–. Absolut rent vatten, H₂O, innehåller en mycket liten andel H^– som motbalanseras av samma antal H₃O⁺ (förenklat: OH^–). Det går en ”uppsättning” H^– / H₃O⁺ på 10 000 000 vattenmolekyler.

Vatten är avgörande för liv som vi känner det. Själva består vi till 2/3 av vatten och enskilda vattenmolekyler bildas och förbrukas kontinuerligt i vår metabolism (ämnesomsättning). Jorden är till 7/10 täckt av vatten, den enda blå planeten i vårt solsystem. Ändå utgör rent sötvatten en begränsad resurs.

Sötvatten, helst rent, är en förutsättning för merparten av liv på land. Lyckligtvis förnyas förråden ständigt ur de salta haven genom avdunstning (”destillation”) och nederbörd. Något som stör friden är att tillgång och behov ofta inte matchar varandra, beroende på befolkningens fördelning, meteorologiska och/eller tidsmässiga diskrepanser.

Under tidernas lopp har mänskligheten utnyttjat och stridit om och med vatten. Det har utnyttjats i väpnade konflikter, t.ex. när britter bombade sönder Möhnedammen i Ruhrområdet under Andra Världskriget.

https://www.gleick.com/blog/violence-over-water-increases-new-data-from-the-water-conflict-chronology

Snö och is fördelar vatten över tid så det kan utnyttjas när och där det inte regnar lagom. I Skandinavien har vi god tillgång till rent vatten som dessutom kan utnyttjas för elproduktion. Mellanöstern, Indien/Pakistan/Bangladesh samt Afrika nära ekvatorn är exempel på pågående eller kommande konfliktområden som kan förvärras och utökas om nederbörd och vatten från glaciärer påverkas på negativa sätt. De som drabbas och överlever det akuta skeendet kommer naturligt nog att söka sig till bättre lottade områden.

På nordvästra Grönland finns Petermannglaciären. Den försörjs från Grönlands landis och mynnar via en canyon till Nares-sundet, snett upp till vänster i bilderna.

Här en datorgenererad bild över de geologiska förutsättningarna där Petermannglaciären via en förträngning mynnar ut i Nares-sundet.

2010 och 2012 bröts två gigantiska stycken loss, gled ut i Nares-sundet och isfronten drog sig 46 kilometer tillbaka. Den har senare avancerat igen, kontraintuitivt i en varmare värld där merparten landbaserade glaciärer (bilden nedan) i huvudsak retirerar.

Vi betraktar gärna is som ett hårt material, man kan köra tunga stridsvagnar över 60 cm tjock sötvattenkärnis. I praktiken är den plastisk (den ljusblå zonen) och under stor belastning driver den sakta neråt. Det övre (grått) lagret är skört och brister lätt där glaciären kröker sig över underlaget.

Glaciären växer på hög höjd där det är tillräckligt kallt och snöande överväger smältning. Med lägre höjd stiger temperaturen (cirka 6-7°C/1000 meter) och under den varma årstiden kan ”foten” på glaciären retirera. Vid tillräcklig kyla kan den avancera.

Beroende på de väderförhållanden som överväger kan is och snö möta olika öden. Till vänster i bilden nedan börjar avsmältningen (ablation) redan innan glaciären möter havet och kalvningen av relativt små isberg sker kontinuerligt. På höger sida spelar ytavsmältningen en underordnad roll och det ytliga islagret skyddar den stabila kärnan som pressas ut i havet som en flytande istunga (ice shelf).

Relativt varma havsströmmar smälter isen underifrån vilket gradvis gör istungan tunnare och mindre hållbar (bilden nedan). Den kan fortsätta kalva mindre isberg men ibland uppstår stora sprickbildningar långt från isfronten vilket kan leda till att enorma isberg bryts loss.

En grounding line är den yttersta linje där en glaciär som ändar i vatten når ner till fast mark/berggrund. Avsmältningen under shelfisen äter gradvis bort stödet och en allt större del av istungan lämnas att flyta på vattnet. Tidvatten, vågor, vindar och till och med lufttryck ändrar ständigt havsytans nivå och belastar istungan, sprickor uppstår och stora flak kan brytas loss (se grafen längst ner).

Detta inträffade 2010 och 2012 med Petermanns shelfis, då den förlorade tillsammans 36+-4 Gigaton is. (bilden nedan)

Från 2012 till 2019 har istungan åter vuxit men ännu inte nått fram till läget inför den senaste stora kalvningen 2012. På den översta vänstra bilden syns att den canyon som omger istungan smalnar av utåt havet. Effekten blir att isflödet bromsar och minskar sprickbildningen trots den flytande shelfisen är så lång.

Senare satellitbilder visar att sprickor bildats i ytlagret, tecken på att ytterligare stora isberg kan avskiljas, i höjd med eller längre in än det som skedde 2012. Se skalmarkeringen på bilden.

”Tillväxten” är inte nybildning av glaciären utan den flödar neråt/utåt från dess egentliga tillväxtområde inne på norra Grönlands inland. Bilden visar positionerna för isfronten, från och med 1991 årligen. Sprången nedåt från ett år till ett annat beror på att stora ytor av den flytande istungan brutits loss vilket inträffade 1991, 2001, 2009 och 2011. De trappliknande ändringarna som började 1992, 2002 och 2010 är när glaciären sticker ut ”tungan” (shelfisen). Lägg märke till att isfronten dragit sig tillbaka rejält från 1991 till senaste redovisade punkten 2012.

---

The ice shelf of Petermann Gletscher, North Greenland, and its connection to the Arctic and Atlantic oceans – Munchow et al., Oceanography

Interannual changes of the floating ice shelf of Petermann Gletscher, North Greenland, from 2000 to 2012 – Munchow et al., Journal of Glaciology 2014

Calving Induced Speedup of Petermann Glacier – Martin Rückamp et al., Journal of Geophysical Research 2018

The Holocene retreat dynamics and stability of Petermann Glacier in northwest Greenland – Jacobssen et al., Nature Communications 2018

North Greenland Glacier Velocities and Calf Ice Production – Anthony K. Higgins, Polarforschung 1991

Unprecedented Retreat in a 50-year Observational Record for Petermann Glacier, North Greenland – Johannessen et al., Atmospheric ans Oceanic Science Letters 2013

www.realclimatescience.com/2017/09/greenlands-petermann-glacier-growing-ten-feet-per-day

https://youtu.be/-QCBDnJU2sQ

Grönland [1] och Arktiska Oceanen [2] är tillsammans cirka 16 200 000 km² av området runt Nordpolen. (2 166 086 + 14 056 000 km²) Under högvinter är den ytan i stort sett täckt av is och snö som effektivt höjer albedot [3] (reflektionsförmågan) till 0.8 – 0.9 av inkommande ljus och värme.

När solskenet återkommer på vårvintersidan (April och framöver, se bilden) avtar nedkylningen och havsisen börjar smälta, till en början underifrån. Lite senare börjar även snötäcket smälta och gradvis sjunker albedot för att vid fritt vatten vara neråt 0.035 (se [3]). Det betyder att Arktiska Oceanen ”suger i sig” värmestrålning i enorma mängder, alldeles särskilt när solen aldrig sjunker under horisonten.

Från dryga 16 miljoner km² av maximal is- och snöutbredning ökar den fria vattenytan så att i september återstår totalt ungefär 7 miljoner km² varav 2 miljoner km² på Grönland. På bilden nedan ser du de årsvisa variationerna, de färgade linjerna gäller från 2000 och framåt. [4]

Mot slutet av smältsäsongen ökar ytan med mycket lågt albedo och högt värmeupptag till 9 miljoner km² där nästan hela variationen beror på havsisens utbredning.

Att Grönlandsisen smälter är ett av flera tecken på att ”patienten Jorden” mår dåligt men underordnat helheten.

---

[1] https://en.wikipedia.org/wiki/Greenland

[2] https://en.wikipedia.org/wiki/Arctic_Ocean

[3] https://urminsynvinkel.wordpress.com/2019/10/04/albedo-vad-ar-det/

[4] Interaktiv grafik: https://nsidc.org/arcticseaicenews/charctic-interactive-sea-ice-graph/

Tidigare i ämnet: https://urminsynvinkel.wordpress.com/2019/12/23/ny-och-flerarsis-pa-oceaner/

När saltvatten i oceaner fryser sker det vid temperaturer under noll grader Celsius (ner mot -2°C). Små håligheter i isen som innehåller flytande koncentrerat saltvatten bildas. Dessa försvagar den färska isen och gör den förhållandevis lätt att bryta upp av isbrytare, vattenströmmar och vågor.

När isen växer är det kallast på den övre ytan. Det ger en temperaturgradient från -20 grader eller kallare närmast atmosfären och stiger mot -2°C på undersidan där isen möter havsvattnet.

Den övre delen av de små håligheterna nås därför först av den lägre temperatur där även vattnet med det salta innehållet börjar frysa. Trycket i bubblan ökar och pressar innehållet neråt, där hållfastheten är lägre (temperaturen högre). Detta pågår ständigt när och där isen är kallare upptill. Andelen hållfast ”sötvattensis” ökar därför så längre tillfrysningen pågår, fortare vid riktigt låg lufttemperatur.

När upptiningen börjar framåt vårkanten sker den på undersidan och i kontakt med ”varma” havsströmmar. När isen smälter underifrån frigörs de återstående försvagande saltvattensbubblorna. Den flytande is som eventuellt återstår i slutet av smältsäsongen i mitten av september är därför hållfast sötvattensis.

När tillfrysningen nästa säsong inkluderar återstående sötvattensdominerad is så blir den ett tillskott till flerårsis. Den är betydligt hållfastare och tål mer värme innan den smälter.

Den långvariga trenden av minskande havsis som täcker Arktiska Oceanen tär hårt på den motståndskraftigare flerårsisen.

---

Mer i ämnet: https://urminsynvinkel.wordpress.com/2019/12/24/gronland-och-arktiska-oceanen-vem-ar-viktigast/

En av Sveriges mesta ”klimatkritiker” rebloggar följande utan att reflektera över vad det innebär.

NN skrev och undrade: Varför finns det över 100 klimatmodeller ?
En riktigt dum fråga, som jag snart fann vara helt genial. Han fortsatte:

Om man visste vad man gjorde, skulle det ju räcka med EN modell. Att man gjort över hundra betyder ju att man inte vet om någon är att lita på.

Repliken är enkel:

Varför finns så många olika artiklar som försöker avfärda klimatmodeller?

Om man visste vad man gjorde, skulle det ju räcka med -en- nedgörande artikel. Att man gjort ett otal betyder ju att man inte vet om någon är verksam.